Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
är inte hans dialektik, inte hans litterära geni,
inte heller hans ”kristendom”. Inte heller
Kierkegaards patologi intresserar honom så
mycket, han känner alltid en viss avsmak för
dess former. Det som drar honom så starkt
till denne märklige man sitter djupare. Han
intresserar sig för Kierkegaards sista och
egentliga hemlighet: med hjälp av vilken kraft
och av vilken tro han egentligen kunde leva
sitt oändligt svåra liv. Med samma
frågeställning har Schrempf i lidelsefulla, delvis
starkt gripande böcker studerat och analyserat
Luthers, Lessings, Sokrates’ och aposteln
Paulus’ ande, karaktär och liv — och överallt
arbetar han med samma nyktra lidelse, samma
hårdnackade envishet och samma obrytbara
tålamod och stränghet. Dessa böcker äro
egentligen inte så svåra att läsa, de äro inte laddade
med lärdom, men trots detta äro de
svårtillgängliga, därför att de äro en på obetingade
och kompromissfria sanningar inställd andes
uppgörelser med sina likar; de ha den sega
ihärdighet, som en diskussion med besläktade
människor ofta brukar ha. Schrempf har själv
en gång betecknat sin kärlek till Paulus, Luther
etc. som en ”olycklig kärlek”. Men han har
också fått pröva den lyckliga kärleken, denne
redlige och outtröttlige sanningsdyrkare, och
en av de ädlaste frukterna av en sådan kärlek
är hans utomordentliga bok om Sokrates. En
bekväm författare är Schrempf inte; han är
en tålig och god men ingen mild och foglig
lärare. Jag har själv en gång haft lyckan att
få läsa en avhandling av honom över en av
mina egna böcker; där fanns många starka
saker att svälja, men drycken var hälsosam.
Den som ännu inte gjort bekantskap med
honom, bör göra början med till exempel den
lilla gripande skriften ”Menschenlos” (om
Oidipus, Job, Jesus), som för rakt in i hans
problem, och bör sedan ta itu med till
exempel hans ”Martin Luther, aus dem
christ-lichen ins menschliche übersetzt”. Därefter
med Sokratesboken. Om denna lektyr kommer
att bli en ”njutning” kan lämnas därhän. Men
att lektyren kommer att betyda en stor
vinning för läsaren, om den bara sker med
tillräckligt allvar, därom är jag fullt förvissad.
Rudolf Wahls ”Karl der Grosse” (S. Fischer)
är ett intressant försök att nyktert och i nutida
politisk terminologi berätta sagokejsarens liv
och gärningar. Personligen tycker jag nu
betydligt mer om den minsta saga ur den
underbara sagokretsen kring Karl och hans
paladiner än om sådana försök, och jag
uppskattar inte alls den ledarjargong, som man
ofta finner i Wahls bok; till exempel: ”Det
saknar inte sitt behag att konstatera, att det
heliga romerska riket av tysk nation har sitt
första upphov att tacka ett misslyckat
penninggeschäft.” Om man nu skall ironisera över
ärevördiga sagor, borde man i alla fall akta sig
för att ersätta dem med sådana anekdoter och
vitsar. Men därmed har jag nästan sagt för
mycket, ty i Wahls bok, som trots allt är
läsvärd, finns vid sidan av denna modetendens
också en djupare linje, och i några kapitel
äger boken både värdighet och ädel hållning;
Karls personlighet beskäres också all den
rättvisa, som är möjlig i en icke heroiserande
framställning.
Men trots detta går man efter lektyren gärna
tillbaka till ett verk som Th. Steinbüchels
”Christliches Mittelalter” (Hegner). En djup
och öppen tro och en filosofisk inställning
äro dock fruktbarare grundvalar för
världshistoriska betraktelser än
”förutsättningslöshet”. Steinbiichel berättar icke historia, utan
analyserar filosofiskt medeltidens religiösa,
statliga, moraliska och kulturella liv; han
skriver visserligen ett professorsspråk, men
hans tanke är levande och frisk. Han kommer
i rätta ögonblicket, hans ämne är aktuellt, och
bland tyska läsare, särskilt i de högre sociala
skikten — och inte^bara bland katolikerna —
finns en tydlig vilja att respektfullt närma sig
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
