Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - James Hilton, Blå månen, anmäld av Georg Svensson - Birger Beckman, Det nya Italien, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som djupast beror på att den goda, verkliga
litteraturen en tid varit så beskaffad, att den
icke kunnat missuppfattas som
förströelselitteratur, icke kunnat ta ombord alla de
nöjesresande, som äro och förbli i majoritet
bland läsare av böcker. De allvarliga,
konstnärligt intresserade läsarna ha inte tagit
minsta notis om det påstådda omslaget i
publiksmaken.
Detta försök till begreppsutredning är
kanske inte den psykologiskt riktiga upptakten
till en anbefallan av James Hiltons roman
”Blå månen”. Ty det är framför allt åt
läsarkategori två man vill anbefalla den. Är ni
trött på en verklighet och är ni van att söka
undanflykt i böckernas värld så vik för all
del en plats åt er på den förtrollade matta,
som Hilton breder ut. Ni får en färd, som ni
sent skall glömma. Ni bäres i ett huj från
ett oroscentrum i Indien upp i den glasklara
etern över Himalayas toppar och ni sättes ned
i ett lamakloster i en aldrig kartlagd,
paradisisk dalgång någonstans i Tibet. Hit når ej
ens det avlägsnaste brus av den förvirrade
och jäktande civilisationen, men ni har ändå
all den komfort och de njutningar ni kan
begära. Den fulländade, upphöjda harmonien
i denna snögnistrande oas får sin symbol i
berget Blå månen, en alptopp av svindlande
skönhet, som aldrig berörts av människor. Är
ni rädd för döden så bör det bereda er en
särskild tjusning att inte ens denne potentat kan
komma och gå som han vill i det underbara
klostret Shangri La. Mera skola vi inte
avslöja om innehållet i denna roman, som är
en idealisk förströelseroman även såtillvida
att den äger en spänning som kunde
förstöras av minsta indiskretion. Den skall läsas
som en god detektivroman utan
förhandskunskaper. Den skall helst heller inte läsas mer
än en gång, ty redan vid den andra
genomläsningen är magien borta. Men denna enda
gång ni läser den skall ni säkert inte ångra.
Hiltons bok är emellertid ett strå vassare
än de flesta moderna förströelseromaner. Den
äger ett filosofiskt patos, och den äger
dessutom verklig poesi. Dess syfte har icke endast
varit att ge fantasien ett milt rus, den vill
också väcka till besinning. Den uppställer ett
djärvt konstruerat men samtidigt enkelt och
lätt gripbart fall, som bildar utgångspunkten
för mycket fruktbara reflexioner över
människans belägenhet i den värld hon själv
skapat åt sig och som nu hotar att bli henne
övermäktig. Även själen får alltså ett äventyr
genom denna bok, en vision, ur vars bann
den endast långsamt löses.
Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
