Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ebba Theorin-Kolare, Evalögnen, anmäld av Anna Lenah Elgström - John Elmgren, Minnet, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning i det sexuella förhållandet. En passivitet,
vilken höljde allt som hade med kärlek att
göra med vanära — eftersom Ernst Ahlgren
aldrig kunde betrakta kärleken naturligt och
se att passiviteten var grundad på den
vidskepelse som får sitt kostliga uttryck i de ord
en amerikansk prästerlig författare skrev vid
ungefär samma tid som Ernst Ahlgren tog
sitt eget liv: ”Som väl är har det
fruktansvärda förtalet att kvinnan skulle ha några som
helst erotiska känslor avslöjats som den
infama förolämpning mot mänsklighetens bättre
hälft det är.” Vi skratta, men i verkligheten
är det alltjämt i de flesta kretsar
konventionellt otillåtet för kvinnor att erkänna sig vara
könsvarelser, även de. Den tjänst den
psykoanalytiska kunskapsteorien gjort kvinnokönet
är helt visst på detta område mycket stor —
så stor att man förlåter den dess löjliga sidor
som modereligion. Den har dock fått
kvinnorna att begynna se klarare på mycket som
förut varit oklart, tillkrånglat och onyanserat
på det vida fält, där i skumrasket sexuella
känslor, tankar och komplex påtaga sig
allsköns förklädnader — se rätta orsaken till
de hämningar som ofta gjort dem till tre
fjärdedels, ja, halva människor: det
skuldmedvetande varmed könslivet belagts och som
främst träffat dem. Redan i ”Kvinnan och det
lyckliga livet” var Ebba Theorin-Kolare inne
på detta tema. I ”Evalögnen” har hon fortsatt
att utveckla det med större klarhet och kraft
och ett oömt patos, som utan all darr på
rösten dock åstadkommer att meddela till
läsaren något av hennes egen varma
indignation över den oförrätt som tillfogats
kvinnokönet — en oförrätt som
kvinnosakskvinnorna, ännu fångna i traditionella
föreställningar, aldrig drömde om att beivra, men som
dock är en av de största vilka begåtts mot
kvinnorna — och därmed mot
mänskligheten, emedan den förgiftat själva livets
källa och gjort livets rot till ett giftigt ogräs.
I vår på populär psykologi rätt fattiga
litteratur är ”Evalögnen” alltså ett gott och
vägande tillskott — utom att den är en
verkligt rolig bok. Man får hoppas att den skall
kunna hjälpa något mot den larviga
tankelättja som på detta fält ännu alltjämt lever av
gamla generalisationer och aldrig kan
föreställa sig något som icke framställts för den
av idékonfektionen. Ebba Theorin-Kolares
både kunskapsrika och okonventionella bok
med dess roliga och humana nysyn på ett nött
problem ger i alla händelser en bra
utgångspunkt till en mera givande och sann
populärbild av kvinnan än som den eviga
syndabocken — i livet och enquêterna...
Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
