Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Lawrence of Arabia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAWRENCE OF ARABIA
i brand. (Ett gott prov på Lawrences förmåga
att handha situationer är hans första
sammanträffande med Feisal, då han sitter i tältet
bland anförarna och fursten riktar den
inledande artighetsfrågan till honom: hur han
tycker om lägerplatsen? — Det bör kanske
förutskickas, att Damaskus, Saladins stad, var
det stora, med halvt religiös längtan omfattade
målet för arabrörelsen.
’”Bra. Men den ligger långt från
Damaskus.’
Ordet hade fallit som ett svärd i deras mitt.
Det gick en skälvning genom rummet. Så
stelnade alla där de sutto och höllo andan under
en tyst minut. Några drömde kanske om en
fjärran seger; andra trodde kanhända det var
en hänsyftning på deras senaste nederlag.
Slutligen lyfte Feisal ögonen, log mot mig
och sade: ’Pris vare Gud, det finns turkar på
närmare håll än där.’ Vi logo alla tillbaka;
och jag reste mig och tog farväl tills vidare.”
Sedan Lawrence kommit tillbaka till
Egypten och avlämnat sin rapport, i vilken han
hävdade, att arabernas ställning inte var dålig,
endast de finge teknisk hjälp och god ledning,
erhöll han, efter någon tid, order att fara ned
till Hejaz som rådgivare åt Feisal. Därmed
började hans bana som upprorsledare och
härförare, låt gå att han, numerärt sett,
opererade i en tämligen liten skala och endast
hade att utkämpa en egentlig batalj, den vid
Tafileh, sydost om Röda havet. Lidell Hart —
som nog har en tendens att berömma
Lawrence även i otid (ett geni bör knappast prisas
för att det tar med sig paraply ut, då mörka
moln dra upp på himlen) — säger dock med
rätta, att skickligheten icke blir mindre därför
att den rör sig på ett mindre fält, och hävdar
att de flesta anförare skulle vara stolta över
Tafileh. Tyngst väger naturligtvis det svar
som Allenby (vars kampanj i Palestina lär
vara en av världskrigets bäst planlagda och
genomförda) gav Robert Graves, då denne
FEISAL
Oljemålning av Augiislus John.
frågade om han ansåg att Lawrence skulle
varit en bra general vid reguljära trupper:
”En mycket dålig general, men en bra
överbefälhavare, ja. Jag tror honom om att kunna
sköta vilken föreställning som helst om han
vill, men han måste ha fria händer.”
Lawrences strategi i Arabien (sådan den så
små-ning utvecklades) gick ut på att föra kriget
som gerillakrig, undvika drabbning, låta
turkarna sitta kvar i Medina — slutpunkten för
den uppifrån Syrien kommande
Hejazjärn-vägen —, där de inte kunde vara till stort
förfång, medan han själv och araberna,
understödda av den engelska Rödahavsflottiljen,
trängde fram norr ut efter kusten, mot
hamnstäderna Wejh och Akaba, med vilka baser
i sina händer man skulle börja anställa
åverkan på den längre in i landet löpande
järnvägen, hållande fast vid att förluster i
mate
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
