Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Lawrence of Arabia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA ATTORPS
ryggen”.) Balansen mellan hans inställning
som ansvarig soldat och som människa
kommer fram i några rader från krigets början:
”När vi betraktade dessa tjugu mäns död
på Wejhs gator i ljuset av vår nya erfarenhet,
tycktes den inte längre så förfärlig. Vickerys
otålighet var kanske berättigad, kallblodigt
sett.”
Lawrence är överhuvud ingen typ från
primitiva tider, ”kastad ur fornvärlden in i striden”,
utan en man från det tjugonde århundradet,
plötsligt försatt till en värld vilken endast
i oväsentligheter förändrats sedan korstågen.
Sin förmåga att uthärda och utföra har han
inte fått till skänks: han är ofta medveten om
sina nerver, och han bekänner att han alltsedan
barndomen hyst en intensiv rädsla för all
smärta (han talar också om sin ”kväljande
skräck” för ormar). Då han, tvungen att döma
en man till döden, ställs inför nödvändigheten
att själv döda honom — för att icke blodsfejd
skall bryta ut inom truppen —, reser sig ”den
fasa som skulle komma den civiliserade
människan att avsky rättskipning som pesten, om
hon inte hade att tillgå bödeln, som tjänade
henne mot betalning”; och när han skall
utföra avrättningen, darrar han så, att han
behöver tre skott, och nästa morgon få
männen lyfta honom i sadeln. Hans storhet är
hans viljekraft, som tvingar honom att utföra
vad som skall utföras och är särskilt noga
med att han inte slingrar sig från sådant som
väcker hans ovilja eller förskräckelse: han vet
att för den som måste vara modig men icke
äger det geniala modet går det inga genvägar;
och denna kunskap är grunden för hans
inflytande över beduinerna.
”Bland araberna funnos inga
rangskillnader, så när som på den makt som omedvetet
gavs åt en berömd schejk till följd av hans
bedrifter; och de lärde mig att ipgen kunde
vara deras ledare, om han inte åt samma mat,
bar samma kläder och levde under samma
villkor som männen i ledet men likväl
framstod som en bättre man.”
Hans förmåga att ha sig själv i sin hand
visar sig klarast i den förfärliga historien om
hur han råkar ut för turkarna i Deraa, där
den homosexuelle befälhavaren, sedan han
förut satt i scen små sadistiska
misshandels-trick med den fångne, låter piska honom i
repriser för att få honom att efterkomma sina
önskningar, tills Lawrence, blodig och bruten,
slutligen förlorar medvetandet, men ändå, så
länge han kan kontrollera sin tunga och fast
han snyftar och jämrar sig, jämrar sig på
arabiska för att inte förråda vem han är.
Dessa sidor, vilka i sanning äro
förödmjukande och plågsamma att läsa, äro de mest
överlägsna i boken: här finns, förvisso,
uppenbarad den enhet mellan en man och en
författare som somliga förneka.1
Detta är det engelska hos honom, men det
andra är det semitiska, närt och stärkt av de
många åren i Orienten. Han berättar hur han
först ställdes inför den semitiska
ovärldsligheten: som ung arkeolog hade han en gång,
i norra Syrien, ridit ut med ett par araber för
att se på ruinen av ett romerskt palats nära
öknen, vilket sades vara byggt av en furste åt
hans drottning och uppfört med sådant
överdåd, att leran blandats icke med vatten utan
med olika blomsteroljor. Araberna gingo från
rum till rum, vädrande som hundar: ”detta
är jasmin, detta viol, detta rosor”, tills en av
dem sade, att de ville låta gästen känna den
finaste doften av alla, och ledde honom till en
fönsteröppning på den östra sidan, där
ökenvinden, född någonstans bortom Eufrat, blåste
in, tom, stilla och oföränderlig. ”Denna”, sade
de, ”är den bästa: den har ingen smak.” —
”Mina araber vände ryggen åt parfymer och
1 Händelsen i Deraa kan bidra att förklara
varför han inte utgav ”Seven Pillars” publikt: dylikt
är svårt alt offentliggöra medan man är i livet.
Även de inträngande självanalyserna jämte andra
uppriktigheter kunna ha avhållit honom.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
