Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Lawrence of Arabia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAWRENCE OF ARABIA
utsöktheter för att välja de ting, i vilka
mänskligheten icke har del.” Världen är intighet, en
bubbla och ett sken, inför öknen och
evigheten.
Lawrence förstod dem, ty de rörde vid
något besläktat hos honom. Han är
spiritua-list, och ibland hör man hos honom nästan
buddistiska tonfall: kroppen, hans egen och
andras, tjänar sitt högsta ändamål när den i
upplösning ligger och gödslar ett fält. Hans
tävlingsanda med dess lust att slå araberna
i fråga om deras egna specialiteter strider inte
mot detta, ty en tävling blir till slut inte en
tävling mellan kroppar utan mellan viljor,
och viljan är av ande. Han är asket: han
röker inte, dricker inte vin, tycks oberörd av
kvinnor och talar aldrig om fysisk trevnad
(ehuru han en gång, efter sin första långa
ökenritt, ger till känna sin förtjusning över
några ovanligt goda dadlar). Detta är om
beduinerna:
”De voro fullständiga slavar under sina
begär, utan någon karaktärsstyrka, drinkare
i fråga om kaffe, mjölk eller vatten, frossare
på stuvat kött och skamlösa tiggare då det
gällde tobak. De voro försjunkna i drömmar
veckor före och efter sina sällsynta
sexual-akter och tillbragte de mellanliggande dagarna
med att kittla upp sig själva och sina åhörare
genom oanständiga historier. Om deras
levnadsomständigheter tillåtit det, skulle de ha
varit renodlade sensualister. Deras styrka var
styrkan hos män, vilka tack vare själva de
geografiska omständigheterna voro befriade
från alla frestelser; Arabiens karghet gjorde
dem anspråkslösa, uthålliga och måttliga.”
Han säger att han inte längre önskade en
sak, när den var inom räckhåll för honom:
han brukade sträva efter den tills han bara
hade att sträcka ut sin hand, då vände han
sig bort, nöjd. Kampen är god och njutandet
och besittandet futtigt, kommande själen att
fetma. Den som icke, likt beduinen, tvingas
att leva fri får tvinga sig själv. Endast den
fattige är rik, endast den som avstår vinner.
Han är väl till mods i dödens närhet.
En natt i Aba el Lissan, då han kom till
de fallna turkarna, fann han att araberna
plundrat dem på deras kläder, så att de
lågo nakna, illa hopvräkta; de voro mycket
unga, och det milda ljuset gav dem färg av
elfenben.
”Säkerligen skulle de få det bra till sist,
om de rätades ut. Så jag lade dem alla till
rätta, en efter en, själv trött på mycket och
längtande att vara en av dessa stilla, inte av
den rastlösa, högljudda mobben uppe i dalen
i färd med att gräla om bytet och skryta över
sin snabbhet och sin förmåga att uthärda Gud
vet hur många mödor och plågor till av
samma sort, med döden, vare sig vi vunno
eller förlorade, väntande att avsluta historien.”
När Heidenstams ”Karolinerna” kom ut på
engelska (”King Charles’ men”), skrev T. E.
Lawrence, att han aldrig hade läst något
liknande. Det är inte svårt att se varför den tog
honom: här fanns en man att följa, fri från
världen, herre över sig själv och vigd åt
undergången, med döden och lidandet som
enda belöning åt sina tjänare. Det är
egendomligt hur denne engelsman, en annan
Odys-sevs som för sitt lands skull spelar ut hela
sitt beräknande verklighetssinne, för egen del
drivs till en tro som ingenting har med
nytta och framgång att skaffa. De enda i
”Seven Pillars”, utom de döda och
döds-märkta (som de stupade turkarna och Farraj),
som han är i stånd att komma till mötes med
alla instinkter, äro de slagna tyskarna, givna
åt tragiken som svenskarna i Ryssland, med
sin värld krossad, men marscherande i god
ordning mot femte aktens ridåfall. Han har
hedrat dera på den bästa prosa han kunnat
åstadkomma:
”Exceptions were the German detachments;
and here, for the first time, I grew proud of
the enemy who had killed my brothers. They
were two thousand miles from home, without
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
