Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Asplund: Dikter av Siegfried Sassoon i svensk tolkning - Ur ”Hjärtats resa” - En musikkritiker tänker på evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ASPLUND
XIV.
När bröstet inte längre sticker till
som i min barndom, när en morgon grydde
och trädgårdssångarns tappra jubeldrill
för mig ett hjärtas hemligheter tydde,
och när i skymning med en doft av vår
jag stannar tyst på hemväg genom skogen
och ej i trastens sånger mer förstår
den sorgsna ton, som var mig förr förtrogen,
och när en solnedgång ej mer de når mig,
de fjärran rop, som förr har kallat på mig,
när av så skygga makter inte mer
mitt hjärta fylls med outsjungen sång,
har Döden kallat mig, och jag vill ner
till skuggan, ty min levnad blev för lång.
En musikkritiker tänker
på evigheten
Om någon, som det sägs, på något sätt
— en stark och allvis arkitektnatur —
har komponerat stjärnorna och gett
åt rymd och ömkligt liv ett slags struktur,
om sfärerna av toner genombävas
och jag, när jag passerat Lethes älv,
går dit, vad klang kan ej av örat krävas
i oratorier av Gud Fader själv!
Men när jag ser hur illa det står till
med det som kallas Tidens harmonier
här nere, vet jag inte om jag vill
tro alltför högt om Himlens symfonier.
Och när jag hör saktmodigt helgonlik
treenigt heliga kompositioner,
kanhända skriver jag i min kritik:
”Det bodde ingen Gud i dessa toner”.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
