Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertrud Lilja: Problem. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROBLEM
svensk. Fritz rös av stolthet och hänförelse,
när han tänkte på att han trampade samma
mark som Karl XII. Gustav Vasa! Engelbrekt!
Där han klampade gatan fram, kände han sig
svensk ända in i hjärterötterna. I vilken stund
som helst var han villig spänna på sig skidor
och plöja genom landet, samla bönderna
omkring sig, hänföra dem genom eldande tal och
föra dem fram mot fienden att segra eller dö!
Den som åtminstone fått sträcka upp armen
i luften och ropa ett leve .. .
Nästa rast sade Josefson, Fritz’
klasskamrat:
— Herregud, att man skall behöva sitta
och höra på sådan lort!
— Vilken då? frågade Fritz.
— Hjältekonungar! Josefson uttalade ordet
med starkt, ironiskt patos. Idioter,
vettvillingar, som bort buras in . . .
— Vem talar du om?
— Om hjältekonungar, hör du ju!
— Jude!
— Nasse! Nöff, nöff, nöff ...
Slagsmålet var i full gång. Det avbröts av
ringningen.
Fritz var inte missbelåten, där han befann
sig på hemväg från skolan. Han hade fått
omkull judeynglet, haft båda hans skuldror mot
marken så länge, att man gott hunnit räkna
till tio. Någon kraft fanns det inte i detta
stackars släkte .. .
Fritz hade aldrig tyckt illa om Josefson,
förrän Hitler öppnat hans ögon för vem han
egentligen var. Förr i världen hade de hållit
ihop i vått och torrt inte bara i skolan utan
också under ferierna. För bara något år sen
skulle Fritz självklart inte bara ha talat om
för honom, att han fått en kanot utan också
bett honom följa med och titta på den och,
när den tiden blev, prova den. Solen sken,
ballonggummorna var i farten, det kunde inte
dröja länge förrän vattnet var isfritt. . . Nu
skulle han i stället be Berg följa med på
prov
turen. Man visste, vem Berg var, visste, var
man hade honom, han kunde visa klara
papper på tio, tolv generationer tillbaka in i tiden.
Liksom Fritz själv. Fritz’ far var visserligen
stockholmare men stammade från det finaste
av allt, en urgammal bondsläkt på både
fädernet och mödernet. . . Fritz hade själv sett
stamtavlan med roliga gamla namn på
anmöd-rarna, Beata, Annika och så vidare. Hitler
körde judarna ut ur sitt land. Det skulle vara
en njutning att få köra ut Josefson. Sverige
åt svenskarna! Ett svenskt Sverige! På
lördag, när man hade en läxfri dag framför sig,
hade han fått lov att be några kamrater till
sig — då skulle de ta kanoten i grundlig
besiktning. Men den som slapp titta dit var
Josefson ...
Han tog två, tre trappsteg i taget, när han
hunnit hem. Med ens kom han ihåg, att han
skulle få sina älsklingsrätter till middag —
det var inget fel på hans farsa och morsa . ..
Fars och mors högtidlighet höll löjligt nog
i sig också över middagen, det verkade
faktiskt mer begravning än födelsedag.
— Kunde du inte ha tagit på dig en
trevligare skjorta i dag, din födelsedag? sade
mor.
— Skulle inte denna duga? När den duger
åt Hitler. Eller tycker mor att jag borde ha
klätt mig i vit halsduk?
— Ä nej, det blir tids nog, tills du får en
smoking, sade mor och drog på munnen.
Stämningen lättade lite, men bara för ett
ögonblick, sen var den lika tryckt.
Älsklingsrätterna fanns där emellertid; Fritz ägnade
sig åt dem med iver och lät far och mor sitta
och tiga, bäst de behagade.
Till desserten kom det in vin. Fritz blev
djupt generad. Han var så generad, att han
var arg, när far och mor skålade med honom,
båda på ett fånigt allvarsamt vis, mor såg
närapå ut att vilja ta till lipen — ljusblått!
Fritz ville ruska av sig hela sin födelsedag,
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
