Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: André Gide och kommunismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ GIDE OCH KOMMUNISMEN
leva på den medeltida civilisationens ruiner.
Vi ha evigheten framför oss, vi måste beväpna
oss med tålamod . ..
— Vi äro i själva verket de första kristna,
inkastade Frangois Mauriac, den katolske
akademikern, som också ville veta hur det kom
sig att Gide, som han själv erkänt, förlorat
både lust och förmåga till litterärt skapande,
sedan han blev kommunist.
Härpå svarade den tillfrågade mycket
uppriktigt, att om han sedan fyra eller fem år
ingenting producerat i litterär väg, så berodde
det på fruktan för vad hans katolska vänner
kallade index. Icke så att han skulle vara
rädd för ett yttre ingripande från sovjethåll
på grund av bristande renlärighet, men den
närvarande situationen i världen krävde en
viss självdisciplin, om något positivt skulle
bli uträttat, och han bragte sin konst som
offer, därför att han ännu var osäker på sig
själv. Det hade varit mycket lättare och
behagligare att fortsätta som andlig fribytare, att
med Montaigne vila ett gott huvud på tvivlets
örngott.
— Jag kunde göra det så länge jag var
okunnig om eller ointresserad av den sociala
verkligheten, så länge jag icke kände min
favoriserade ställning i samhället som en
skam . . .
Det var denna personliga skamkänsla, ingen
marxistisk ortodoxi, som gjort honom till
aktiv kommunist. Han skulle kanske ha rullat
av sig själv raka vägen under nattvardsbordet
med de heliga sakramenten, om han släppt
efter på det intellektuella redlighetskravet —
men det var för lätt att vara kristen om man
fick tvåtusen år på sig att uträtta något.
Den fascistiske opponenten,
Thierry-Maul-nier, en ung kritiker av det kungliga gardet,
som vunnit sina sporrar med en ganska
tänkvärd Racinestudie, gjorde här det mycket
kloka och säkerligen riktiga inpasset, att vad
Gide i första hand sökt i kommunismen icke
var någon teoretisk åskådning att leva på
och dö för utan en plattform för
exalta-tion, en gynnsam jordmån att skjuta friska
rötter i. Den kris han genomgått låg snarare
på det sentimentala än på det intellektuella
planet.
Det blev nu närmast fråga om huruvida
kommunismen icke borde betraktas som en
religion bland andra, exempelvis buddismen
och muhammedanismen, vilka målmedvetet
sökt realisera och under ett antal sekler även
lyckats upprätthålla ett slags gudsstat på
jorden, medan den kristna kyrkan på ett tidigt
stadium kapitulerat inför denna världens mäk>
tiga och fallit tillbaka på evangeliets löften
om ett lyckligare hinsides som palliativ mot
de sociala orättvisorna och därur framgångna
lidanden. Härtill invändes, att kommunismen
vilade på förnuftsenligt resonemang och inte
på någon mystisk personlig uppenbarelse,
varav som ett korollarium borde följa, att den
skulle gå fri från fanatism. Den ryska
verkligheten har som bekant gestaltat sig en smula
annorlunda, ja, i många stycken erinrat om
vad man senare fått uppleva i fascistiska
diktaturländer, ehuru man tidigare tycks ha
övervunnit de värsta barnsjukdomarna. Den replik,
som Gide gav — att man måste ge
kommunismen tid att stadga sig och inte döma frukten
efter karten — kunde väl också tjäna till
försvar för fascistdiktaturernas excesser. Men det
finns en grundväsentlig skillnad: den form av
statlig och social tvångsorganisation, som de
olika fascistdiktaturerna representera, sägom
den integrala nationalismen, övertagen från
Orientens gamla och nya krigarfolk, har redan
mänga gånger vägts och befunnits för lätt av
Västerlandet. De representera endast lik i
lasten, visserligen skrymmande lik. som ännu
länge komma att förpesta luften med sin
blodstank. Det nya faktum, som tillkommit
i Västerlandets historia, är franska
revolutionen. vars idésådd ännu visserligen blott
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
