Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Kröniketolkning - Anmälda böcker - Hjalmar Alving, Isländska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
karaktär av en inflyttad, under bannet av en
ny, märkvärdig natur och på tröskeln mellan
tvenne tidsåldrar levande folkspillras villkor
och speciella belägenhet.
När man därför går till de isländska
sagorna eller dikterna för att i dem söka
upplysning om den nordiska rasens egenart, dess
rötter och psykologiska utgångsläge, löper
man faran att begå mycket betydande misstag.
Böjelsen att betrakta dem som nordiska
urkunder överhuvud är ingen ny företeelse men
är för ögonblicket mer aktuell än någonsin.
Den strävan efter en annan etisk-religiös
grundval än kristendomens som förefaller att
vara detta århundrades väsentliga kännemärke
har förlett de många vilka i blodet
återupptäckt ett magiskt mysterium (ehuru de
samtidigt icke sky att förvandla detta mysterium
till en rasbiologisk trivialitet) att tillägga den
fornisländska litteraturen värdigheten av en
nordisk bibel. Man tror sig här finna
renodlade de egenskaper på vilka en ny, typiskt
nordisk kultur kunde baseras och uppbyggas
och igenkänria ett etos, virilare än
kristendomens och bättre avpassat för den germanska
rasens djupaste arvsanlag. Men härvidlag
misstar man sig åtskilligt. Den fornisländska
litteraturen är mycket litet ägnad att tjäna
som fundament för en allnordisk renässans,
genomspunnen som den är med kristna
tankegångar, nedskriven under kristen tid och
tillkommen under så exceptionella
förutsättningar, att den omöjligt kan ge oss en
någor
lunda säker föreställning om nordisk
raskaraktärs ursprungliga bestämningar.
Men också ur en annan synpunkt är det
ofruktbart att åt denna litteratur söka
vindi-cera en aktuell mission. Även om det vore
lättare än det är att utfinna och fixera dess
ostridigt allnordiska element, tror jag icke, att
ett sålunda vunnet resultat skulle få någon
avgörande betydelse för århundradets dunkla
brottning mellan andemakter. Ty dennas
utgång synes mig förutbestämd och
ofrånkomlig. Det är min övertygelse, att
världsför-loppet med växande hastighet rullar tillbaka
mot ”urtiden”, och att därvid den nordiska
fornåldern (likaväl som Rom och Hellas)
allenast ter sig som ett flyktigt skymtande
vägmärke. Vad som väntar mänskligheten och
redan av känsliga medier förnimmes som ett
inbrytande fatum är den symboliska
upprepningen, den ungefärliga återkomsten av en
kulturperiod, ofantligt mycket äldre och mer
avlägsen än något skede, som kan bestämmas
med sådana termer och tecken som ”nordiskt”
eller ”antikt”.
Kanske det bör sägas, att härmed ingenting
är uttalat, som kunde förringa värdet av
lektor Alvings företag. Ty redan ur historisk
och estetisk synpunkt ha de isländska sagorna
ett intresse, som gör deras försvenskning till
en stor litterär händelse. Men dessutom intaga
de en sådan ställning i modern kulturdebatt,
att nu mer än någonsin en kvalificerad
tolkning ter sig både tacknämlig och påkallad.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
