Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: De fyrtio dagarna på Musa Dagh - Anmälda böcker - Franz Werfel, De fyrtio dagarna på Musa Dagh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYRTIO DAGARNA
o
PA MUSA DAGH
Franz Werfel: De fyrtio dagarna på Musa Dagh. Översättning av Bertil
Malmberg. Bonniers. 10:—.
Recenserad av SVEN STOLPE
Hitler höll nyligen vid partimötet i
Nürnberg ett i svensk press icke refererat
högintressant anförande, där han framlade en
nazismens konstfilosofi. Föredraget vittnade
om att Hitler ägnat dessa frågor ett betydande
intresse; hans synpunkter voro närmast
jämförliga med de kulturprogram som Mussolini
vid åtskilliga tillfällen signerat och vilkas
genomförande redan resulterat i det fria
italienska kulturlivets nästan fullständiga
försvinnande. Framfiden får utvisa, om Hitler och
Göbbels på den väg som antyddes i Nürnberg
kunna skapa ett starkt nazistiskt kulturliv.
Lättast är att fixera den negativa
innebörden av programmet. Hela den litteratur,
som skrivits i Tyskland efter 1919 och fram
till nazismens genombrott, är — med
undantag för ett fåtal författare som Paul Ernst
och Hans Johst — genomkorrumperad, otysk
och värdelös. Enligt Hitlers mening ligger
en judisk-bolsjevikisk världsliga av mäktiga,
finansintressen bakom ävén den
internationellt, pacifistiskt och humanistiskt — det sista
ordet är numera i Tyskland ett skällsord —
inställda tyska tjugutalslitteraturen; det är
ungefär samma rent mytiska förklaring som
den Peterson-Berger brukade använda för
uppkomsten av den expressionistiska och atonala
musiken i Tyskland.
Vill man ha en klar föreställning om arten
av den kulturfara och andliga dekadans, som
Hitler i sitt tal angrep, bör man objektivt
studera en författare som Franz Werfel, vilken
otvivelaktigt är jude och en mycket typisk
jude. Efter en av hans tidigare romaner, kallad
”Der Ermordete, nicht der Mörder ist
schul-dig”, förkunnade hos oss Fredrik Böök, att
Werfel är en helt perverterad författare, en
skam för sin ras och sitt folk. Nu föreligger
i en god översättning av Bertil Malmberg
Werfels sista roman, ”De fyrtio dagarna på
Musa Dagh”, och boken är ytterst
representativ både för sin författare och för den
internationellt betonade tyska diktargrupp, som
nu lever i landsflykt i demokratiska länder.
Werfel har under en resa i Orienten fängslats
av armeniernas olycksöde — vilket ju väckt
även många svenska författares och särskilt
Marika Stiernstedts uppmärksamhet — och
han har valt ut episoden om hur några tusen
armenier vägrade att låta fördriva eller
ned-slakta sig som deras hundratals bröder för att
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
