Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Erik Lindegren, Posthum ungdom, anmäld av Johannes Edfelt - Eyvind Johnson, Här har du ditt liv! anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Posthum ungdom
Erik Lindegren: Posthum ungdom.
Bonniers. 1: 75.
Om man så vill, kan man i debutanten Erik
Lindegrens diktsamling, ”Posthum ungdom”,
se ännu ett utslag av en fullt förståelig
reaktion mot den primitivistiska livsglädje,
i vars tecken ung svensk lyrik några år stått,
men vilken nu av många tecken att döma
hotar att dala. På samma sätt efterträdde
sekelslutets pessimism — Hjalmar Söderbergs och
Bo Bergmans — nittiotalets färg- och
formglädje. Erik Lindegren ger i sina vers uttryck
för den Zerrissenheit, som är ungdomens i en
värld utan värden. Hans sorg yttrar sig som
spleen; den är helt en de trötta och överretade
nervernas sak, och det vore en överdrift att
beteckna hans livskänsla och hans sätt att se
världen som i egentlig mening tragisk.
Därmed är intet förklenande sagt om dessa
versers äkthet och verklighetshalt. De verka
sanna och upplevda nog — sedan må den
artistiska ofärdigheten här och var ge sig till
känna: ett flertal av dessa dikter äro sålunda
endast att betrakta som stilövningar i modernt
maner.
Mognast är denne poet utan tvivel, då han
ger uttryck för steriliteten i en tomt mondän
miljö. Suggestiva äro de makabra sonetterna
”Jazz-uvertyr”, där Orfeus ”mördas utav
banjobetten”, och ”Dandyns död”, en parafras över
Dardels bekanta tavla. I ”Kuplett” ger han
ett minnesvärt porträtt av en utlevad modern
kameliadam; för ledan och tomheten hos en
människa, som knappast är mera än en atrapp,
finner han uttryck, som ha skärpa och stil:
Som vatten med skuggande alar,
där fisken i skymningen slår,
och tyst som min spegel talar
om rynkornas grymma år
skall livet, det enda, förflyta
och avsked skall gro i mitt blod
till njutningens skimrande yta
och kärlek, som ingen förstod.
Som tanke och bild helt förträfflig, mogen
och utkristalliserad är den ”Serenad för
Törnrosa”, som poeten spelar med mjukhet och
behag:
Som en ung och grånad resenär
för att här försona hat och hån
dröjer jag hos dig. Jag har dig kär,
slumrerska bak rosenhäck och slån.
Maktlös rinner tiden här förbi.
Sakta falla tusen rosenblad.
Medan allt förgås i fasans skri,
vilar du i evig ungdoms bad.
Jag har irrat genom gators larm,
jagad av ett liv jag ej förstod.
Låt mig vila vid din vita barm.
Du är all min längtans kött och blod.
Jag har flytt från henne, som jag nått,
för att fånga drömmen, som jag minns.
Säg mig, ha de hundra åren gått?
Är jag eller är jag ej din prins.
Det är charmfullt nog, men att denne poet
i en framtid skall kunna fånga större toner,
vill man gärna tro efter läsningen av sådana
dikter som ”0 kunde denna klippa gråta” och
”En våg har lyft oss utan brus”. De vittna om
fördjupning och självbesinning. Där finns
ingen kokett nasalton; där spelas det inte
bara på nerverna, utan på strängar, som äro
svåråtkomligare, därför att de ligga djupare.
Johannes Edfelt
Eyvind Johnsons
nya roman
Eyvind Johnson: Här har du ditt liv!
Bonniers. 5: 75.
Eyvind Johnsons nya roman är ett lika
betydande konstverk som fjolårets ”Nu var
det 1914”. Får den inte riktigt lika starkt
grepp om läsaren, så beror det på att den på
sätt och vis är en upprepning av den förra
boken.
Skildringen är daterad vintern 1915 och
berättar fortsättningen på den nu femtonårige
Olof Perssons öden. Efter timmergallringen,
tegelbruket och potatisåkern har han fått
anställning på ett sågverk högt uppe i norr.
Det börjar med att han är hemma på faderns
begravning en kall vinterdag. Tjälen sitter
djupt både i jorden och i människornas
sinnen. Det har varit så mycket slit och så mycken
fattigdom, att man nästan glömt bort lyxen
att känna och tänka. Fadern var på sin tid
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
