Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Eyvind Johnson, Här har du ditt liv! anmäld av Georg Svensson - Artur Lundkvist, Himmelsfärd, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
med och byggde järnvägen, och den gamle
rallarkamraten Smålands-Pelle har mött upp
vid graven. Han underhåller Olof med
minnes-fragment från faderns och hans gemensamma
bravader. Rallartiden, det var Norrlands
heroiska tid, pioniärtiden, då storkapitalet ännu
inte motat in folket i sina kvarnar. Fantasien
har kring dessa tider byggt upp en grotesk
mytologi, där rallarna tumla om som
otympliga, snustuggande gudar. Men nu, anno 1915,
är man instoppad i samhällsmaskineriet, som
torpare, sågverksarbetare eller timmerhuggare.
Det proletariat, som Olof tillhör, är ett slags
motsvarighet till Nordamerikas poor whites, de
degenererade resterna av pioniärtidens
individualistiska fribytarskaror. Rör det sig
någonsin i deras tröga föreställningsliv så är det
när gamla tider komma på tal. I det moderna
samhället föra de en apatisk, halvt
djurisk slavtillvaro, och de betrakta de moderna
socialdemokratiskt organiserade arbetarna
med samma dova ovilja som de betrakta
arbetsgivarna. Religion och övertro i kaotisk
blandning ha stagnerat i deras träskartade
själsliv. För kriget och politiken ha de inget
intresse. De arbeta, äta och sova och krydda
sitt liv med brännvin, snus och svordomar och
med drömmar och historier om det könsliga.
Det är en mörk barndomsvärld, men Eyvind
Johnson förmår skildra den utan bitterhet och
med en medkänsla, som i sin förtegenhet och
fullständiga brist på sentimentalitet är fostrad
i denna hårda skola.
Olof själv lägger ytterligare några tum till
sin andliga växt under såg verks vintern. Han
känner vagt sin kallelse och vet, att han inte
skall bli fast i gungflyn. Han läser vad han
kommer över, han märker att han har en
förmåga att ställa sig utanför sin omgivning och
iakttaga den. Och på kvällen, när han lagt sig
i baracken, får han kompensation för det
tröstlösa dagsverket i form av drömmar, som ta
naiv poetisk gestalt. Liksom i den förra
romanen bryter han till slut upp, men han sköter
sin uppsägning betydligt morskare än sist.
Han ger Hallbergen, sågverksägaren, ett rejält
”tack för mej” då han går. Med honom är det
ingen fara.
Vi minnas, att Eyvind Johnson i sin förra
roman fogade in en vidunderligt skön saga
om lungsoten. Även denna kompositionsdetalj
har fått en parallell i den nya boken, som
innehåller en hel liten självständig roman,
berättelsen om Johanna och rallaren Anton.
Eyvind Johnson har som grundtext härtill
tagit en av dessa sena folkvisor (eller en
mästerligt gjord pastisch därpå), som före
radions och grammofonens tid sjöngos till
gitarr eller piglock i kök och drängkammare
och som av okända skalder diktades kring
sorgliga och brottsliga händelser i
verkligheten. Johannas sorgliga öde att förföras och
svikas skilde sig icke mycket från många
andras, men det ändades med ett revolverskott
och har på så sätt gått till hävderna. På ett
monotont blomsterspråk berättar visan därom
i strof efter strof. Den äger i sig själv ingen
poesi, men Eyvind Johnson låter den ljuda
så gripande som aldrig förr. Han har
nämligen gjort en verklig folklivsberättelse av
innehållet och ackompanjerar den med strofer
ur visan. På denna berättelse kän man inte
sätta något betyg. Den är så mörk och stor
och gripande i sin fullkomliga riktighet att
man förstummas. Den tar genast plats i vår
nationallitteratur. Den har blott ett fel, som
uttolkaren inte rår för, det melodramatiska
slutet. I visan går det i stil men i den
realistiska uttolkningen skär det sig.
”Här har du ditt liv!” borde bindas i en
volym med ”Nu var det 1914”. Den volymen
är vår så kallade proletärlitteraturs
mästerverk. Georg Svensson
Prosastycken
Artur Lundkvist: Himmelsfärd.
Noveller. Bonniers. 5: 50.
Artur Lundkvist har i en volym samlat ett
knippe noveller eller prosastycken — man
må begagna den benämning man finner mest
adekvat. De lägga inga nya drag till hans
författarfysionomi. Hans prosastil är
genomgående mycket god. I hans bästa stunder är
den genomglödgad av sinnenas, nervernas och
muskelknippenas eget skälvande, vibrerande
liv. Men någon verklig människoskildring är
han ännu inte mäktig. Det skulle i så fall vara
i ”Jord och moder” med dess freskartat
stiliserade framställning av jordisk och himmelsk
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
