Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Artur Lundkvist, Himmelsfärd, anmäld av Holger Ahlenius - Tora Nordström-Bonnier, Vanlig anständighet, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kärlek i ljuv och förledande blandning. Där
är dock likheten med Pär Lagerkvists manér
alltför stark för att man skulle våga tro på
Lundkvists självständighet.
När han efter hörsägen eller egen
iakttagelse skall förtälja några människoöden, är
han förunderligt tafatt och kommer snart till
korta. Man kan se det i vilken som helst av
historierna ”Systrarna”, ”En förlorad son”,
”Levnadsteckning över Samuel Vester”,
”Hästhandlarens flickor”. Det blir inte stort mer än
likgiltiga fall, lösryckta brottstycken ur
verkligheten, stoff till litterär behandling, där
själva denna behandling, den psykologiska
och konstnärliga avrundningen, anden, som
gör levande, saknas.
Vad Lundkvist däremot kan, det är att ge
diktens liv åt sinnesintryck och skenbart
betydelselösa minnesbilder, såsom han gör i
”Barndomsland” och ”Krigarlivet är så
härligt”. När han öser ur egen fatabur, trollar
fram dagern över de egna minnena eller låter
sina sinnen tala — då visar han sig åter som
den prosalyriker han är, då få även de
obetydligaste ting mening och innebörd under hans
penna. Allra bäst kommer det kanske fram i
ett stämningslandskap med figurer som
”Ishavsvägen”.
Titelberättelsen är en svensk
Lawrence-novell. Den handlar om den rent sexuella
förbindelsen mellan en man och en kvinna, en
gemenskap som går sönder, en ”himmelsfärd”
som slutar illa. Det är knappast att förvåna
sig över. Primitivism och puritanism äro
bägge lika ensidiga. Gemenskapen mellan man
och kvinna måste vara sexuell, men den måste
samtidigt också vara något annat, om den inte
från början skall vara dömd till undergång.
Men denna enkla och självfallna sanning
tycks ännu inte ha gått upp för denne
begåvade författare. I sinnenas värld är han väl
hemmastadd, men i själens är han tämligen
bortkommen. Holger Ahlenius
Vanlig anständighet
Tora N o r d s t r ö m - B o n n i e r: Vanlig
anständighet. Bonniers. 5:—.
Huvudpersonen i ”Vanlig anständighet” är
en svensk herrgårdsflicka, som omplanterats
i fransk miljö. När det gått utför för den
fri-herrliga familjen på sörmlandsgodset
Mån-sätra, försörjde hon sig som sjukgymnast i
Schweiz och träffade där sin blivande man
Hector Gaillard. Efter giftermålet övertog
mannen sin moders hotell vid den franska
rivieran nära italienska gränsen, och här ha
de bott i några år, när vi göra Ebba
Nordenstråles, numera Gaillards, bekantskap. Det är
dåliga tider både för hotellrörelsen och för
det gaillardska äktenskapet. Depressionen har
försatt hotellet i en brydsam ekonomisk
situation, standarden har sjunkit från första till
tredje klass. Även äktenskapet har märkbart
deklasserats. Hector har för länge sedan lagt
av sin sydländska ridderlighet och sin
romantiska älskargloria och gör inga försök längre
att dölja att han är en sällsynt sjasker,
som inte ens försmår att göra
hotellupp-passerskorna sin uppvaktning. Svärmodern
behandlar sin sonhustru med öppen
fientlighet och kan aldrig smälta, att hon inte förde
någon hemgift med sig i boet. Barnet Serge
är en främling för sin moder och företer icke
ett enda drag av sin nordiska härstamning.
Det är endast Ebbas resignerade lojalitet, som
håller äktenskapet samman. Hon slavar
tappert på i sina grovsysslor, fastän allt hon äger
av själ och känsla hänger fast vid hemlandet,
vid Månsätras beteshagar och parkgångar, vid
ljusa sommarnätter och månskensglänsande
snövidder. Hon längtar hem sen många långa
år, men hon vet, att hon inte kan få ihop
reskassa ens till ett kort besök i Sverige.
Ebba representerar den nationella
människan, som inte kan flyttas utan att rötterna
gå av. Slumpen har givit henne till granne en
annan svensk, en gammal läkare, som är
fanatisk internationalist. Han anser att
fosterlandskärleken endast är en frukt av vanan och av
motståndet mot det ovana och främmande.
Med radions, filmens och
kommunikationernas hjälp skall människan snart känna sig
lika hemvan överallt, och världens sociala och
politiska problem skola lösas. Men hans eget
öde motsäger honom. Han är en ensam och
tragisk man, en spillra uppkastad på denna
sköna men ogästvänliga kust. Och med hans
öde är förbundet ett annat, ända in i det
fantastiska internationaliserat livsöde. Det är den
rumänska grevinnan och dansösen Tamara
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
