Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - André Maurois, Greppet om lyckan, anmäld av C. B—n - Zygmunt Nowakowski, Godahoppsudden, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
alltså hålla på förtegenheten ett slag! Det är
André Maurois’ mening, åtminstone för
stunden, och på det mönstret har han i ”Greppet
om lyckan” knypplat ett utsökt litet broderi.
Hans fulländade miniatyrroman är på något
sätt som ett verk av spröda kvinnofingrar, och
man har många tillfällen att beundra den
osvikliga elegans med vilken handarbetet är
utfört.
Denne ömtålige, alltid lika fint
nyanserande franske aristokrat har ställt sig en
uppgift före, som är en kontradiktorisk motsats
till det gamla ibsenska kravet på livslögnens
utrensning. Med ett lugn så säkert att man
stundom måste ta det som ett lätt irriterande
utslag av oberördhet, berättar han om en
fransk borgarfamilj som bevarar sin lycka
och sin soliditet genom att svepa
förtegenhetens slöja kring familjehistorier av det slag,
som skulle vållat full revolution i de flesta
släkter, där man inte är fullt så behärskad
och fullt så försynt som i Maurois’ romaner.
Något annat än ett utsökt broderi förblir
visserligen inte hans berättelse denna gång,
men man måste säga sig att sådant han ställt
sitt problem, så har han givit det den för detta
speciella fall enda riktiga lösningen; läsaren
lägger boken ifrån sig med en känsla av att
här ingenting finns att lägga till eller ta ifrån.
I en konstart är nu André Maurois alltid
mästaren, och det är i allt vad teckningen av
atmosfären vill säga. Han har en solid
kunskap om sitt Frankrike, och han känner lika
väl det franska jordbrukets bekymmer som
modernas växlingar under de senaste
decennierna, stoffernas förändring i de franska
tygerna och den exakta tidpunkten för
silkes-trikåens genombrott i dammodet. Sådan precis
kunskap skänker läsaren på något vis alltid
en viss trygg känsla av att vara i gott
sällskap, och hos Maurois riskerar man dessutom
inte för denna kunskaps skull att få sig
materialet upp i halsen och få skildringen
överlastad av detaljer. Men med några lätta
impressionistiska drag trollar han, och man
har en levande anblick av den skumma dagen
bakom ett litet parisiskt modehus’ kulisser,
eller av en glättig, soldrucken slottsterrass
nånstans ute på den franska landsbygden med
festliga och utsökta människor samlade kring
eftermiddagsteet och med den friska utsikten
klar över stora slätter och bördigt land. Några
bilder av Frankrike just som vi vilja ha dem.
Ja, det är en fin liten bok, som ett
japa-neseri ungefär. Av en slump föll en samurais
dagbok i händerna på en läsare strax efter det
att han vänt sista bladet i Maurois’ roman,
och han kunde omöjligt undgå att känna
likheten: ”Känner du goda tankar röra sig i
hjärtegrunden? Då är det tid för säden att
gro. Stör den icke med ord, utan låt den stilla
utveckla sig i det fördolda . .C. B—n
En barnskildring
Zygmunt Nowakowski:
Godahopps-udden. Översättning av Eugénie
Riwkin-Söderberg. Bonniers. 5: 75.
Den litteraturintresserade svenska
allmänhetens kännedom om modern polsk litteratur
är inte så stor, att man ej med glädje skulle
hälsa varje bidrag, som är ägnat att vidga
denna kännedom. Från de senare årens
över-sättningslitteratur erinrar man sig i detta
sammanhang Richard Boleslavskis krigskrönikor
”Polska ryttare” och ”Brutna lansar”,
Ferdy-nand Goetels som psykologiskt dokument och
romantekniskt experiment intresseväckande
”Från dag till dag” och Michail
Choroman-skis minnesvärda, skarpa och inträngande
människoskildring ”Svartsjuka och medicin”.
Det är onekligen inte någon kvantitativt
imponerande lista: jämfört med de hekatomber
översättningar av amerikansk och engelsk
litteratur, som årligen utslungas över svenska
bokdiskar, är det försvinnande litet. Dock
ville man hålla före, att den moderna slaviska
litteraturen, av vilken den polska är en ej
föraktlig gren, i fråga om litterär standard inte
står exempelvis den anglosaxiska efter. Det
vore önskvärt, att våra förlag, då det gäller
att hålla svensk publik å jour med utländsk
skönlitteratur av i dag, iakttoge en rättvisare
proportion de skilda ländernas litteratur
emellan. I längden måste en ensidig orientering åt
väster nivellera och ”likrikta” (förfärande
ord!) den breda publikens smak. Pläderar
man för större uppmärksamhet för
väderstrecken söder och öster, sker detta endast i
omväxlingens, i allsidighetens och den
rimliga balansens intresse.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
