Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Serge de Chessin, Les clefs de la Suède, anmäld av C. B—n - Thomas a Kempis, Om Kristi efterföljelse, anmäld av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
liga fester spela för honom en stor roll, och
alldeles särskilt tycks hans fantasi ha fastnat
för Lucias insats i den svenska julglädjen.
Anmälaren för sin del måste tillstå att han
under hela sitt liv skådat sammanlagt två
Lucior — bägge ha förekommit vid
julmiddagar, utländska Nobelpristagare till ära, hos
den alltid lika urbane värden Serge de Chessin!
C. B—n
Vem skrev “Kristi
efterföljelse" ?
Thomas a Kempis: Om Kristi
efter-följelse. Ny svensk tolkning från det
latinska originalet av Johan Bergman. Svenska
Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag. 2: 50.
Den lilla skriften om Kristi efterföljelse
hör till de ständigt aktuella böckerna. Även i
våra dagar utkomma oupphörligt nya
upplagor därav. Nyligen har professor Johan
Bergman skänkt oss en översättning, som
synes stå på höjden av vad man kan begära
i denna väg. Särskilt anmärkningsvärt är det,
att översättaren lyckats ge en fullständigt
tillfredsställande upplösning av dunkla och till
och med språkligt felaktiga ställen i det
latinska originalet. Den säkra känsla för den inre
meningen, som lett Bergman, framgår bland
annat av ett ställe, där han på detta sätt rättat
en felskrivning hos Thomas utan att veta att
denne gjort sig skyldig därtill vid
avskrivandet av en uppbyggelsebok, vilken han nästan
utan förändring inkorporerat i sin egen skrift.
Det original, Thomas använt, har nämligen
just den mening vår svenske översättare mot
Thomas själv kommit till. Den språkliga
detaljfrågan kunna vi ej här ingå på. (Det
gäller en felskrivning debetur i stället för
dabitur och därmed skiftningen i betydelse
mellan något som med laglig rätt tillkommer
oss och något som frivilligt, av godhet
gives oss.) Att Bergman icke ordagrant följt
Thomas på detta ställe, utgör ett ytterligare
bevis på att en felskrivning verkligen
föreligger, varigenom texten strängt taget icke ger
en antaglig mening. Översättaren har
härigenom mot sin vilja givit ett intressant bevis
på att Thomas i själva verket icke är
för
fattare till ”Kristi efterföljelse”. (Sid. 71 i
Bergmans översättning.)
Författarskapet till den berömda skriften
har i århundraden varit omtvistat, men de
senaste forskningsresultaten ha givit vid
handen, att Thomas icke är bokens författare i
detta ords moderna mening, utan att han
sammanställt den av äldre skrifter, till vilka han
fogat egna reflexioner.
Redan på sextonhundratalet hade Thomas
sina motståndare, som ville rycka ifrån honom
äran av att vara ”Efterföljelsens”
upphovsman. Många omständigheter syntes också tala
till hans nackdel. Boken måste ha förelegat
redan i början på fjortonhundratalet.
Sentenser hämtade därur möta oss nämligen i den
nederländska mystikens skrifter redan
omkring 1400 eller kort därefter. Den äldsta
handskriften går visserligen icke tillbaka
längre än till 1421, men själva boken måste
tydligen förelegat tidigare och blir därmed
ett ungdomsverk av Thomas, författat redan
innan han uppnått trettio år. Det är nu
onekligen anmärkningsvärt, att de skrifter, som
tillkommit under hans mognare år,
visserligen gå i samma anda men dock stå betydligt
tillbaka för ”Efterföljelsen” och bland annat
sakna dess inträngande kraft. Trots all ospard
möda från Thomas’ anhängares sida att
uppvisa överensstämmelser mellan
”Efterföljelsen” och hans övriga skrifter, kan det icke
hjälpas, att olikheterna springa i ögonen på
det tydligaste sätt. Men å andra sidan äro
samtliga de nya kandidater till
författarskapet, som från olika håll framdragits, ännu
mycket svårare att förena med
”Efterföljelsen” än Thomas a Kempis. Envisast har man
ansträngt sig att göra Johan Gerson,
Parisuniversitetets store kansler, till skriftens
författare. Gersons ofta ådagalagda kritiska sinne
synes emellertid oförenligt med detta
antagande, och det enda, som förefaller
ofrånkomligt i hela frågan, är för övrigt att
författaren måste sökas i den krets, som Thomas
a Kempis tillhörde. Endast i Deventers och
Windesheims andliga atmosfär kan
”Efterföljelsen” ha sett dagen. Dess författare måste
tillhöra den nederländska mystik, som
utvecklat sig i Gerhard Grootes fotspår bland de
av honom sammanförda ”Gemensamma livets
bröder”.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
