Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Thomas a Kempis, Om Kristi efterföljelse, anmäld av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
”Efterföljelsen” är en representant för ett
otal likartade, så gott som alltid anonyma
skrifter, en hel liten litteratur, som hade sitt
centrum i Deventers skrivkamrar. Det
gemensamma livets bröder ägnade sig ju i största
utsträckning åt avskrivning av äldre och
yngre böcker, en viktig kulturgärning på
denna tid, då man ännu icke hade
boktryckarkonsten att tillgå. De förvärvade också
härigenom en beläsenhet, som lagt grunden till
deras eget författarskap. Dess anda är formad
efter S. Bernhard men även efter
gammal-kristna författare, i första hand Augustinus.
Hela riktningen företräder en i hög grad
praktisk kristendom, en religiös levnadsvishet, vars
litterära alster äro läsbara för personer av
vitt skild uppfattning. ”Kristi efterföljelse” är
den populäraste av de skrifter, som uppstått i
denna krets. Antingen Thomas a Kempis eller
någon annan är dess författare, återger den
de idéer, som besjälade bröderna i
Windes-heim och Deventer, och det vore därför rättast
att säga, att dessa i gemenskap äro de
verkliga författarna till boken. Denna har ensam
bland alla liknande skrifter undgått glömskan
och hos senare släkten blivit en talesman för
Det gemensamma livets bröder, deras tankar
och ideal. Bokens ständigt förnyade spridning
visar, att de i sin till synes så opraktiska
verksamhet rört vid betydelsefulla strängar i
den mänskliga själen, vid något djupt
allmänmänskligt, som icke är begränsat till
någon viss lära eller någon bestämd religion.
Mystikens kulturella insats är för övrigt mera
betydande än man i allmänhet föreställer sig.
Många själsliga förhållanden ha
överhuvudtaget här för första gången kommit till
klarare medvetenhet, många nya
uttrycksmöjligheter för människans inre äro frukten av det
meditativa arbetet i Windesheim liksom i
många av de senmedeltida klostren. En hel
serie nya ord och begrepp äro till exempel
skapade av de nordeuropeiska mystikerna,
sådana som (de tyska eller holländska orden
för) avskildhet, avfall, begärlig, enformighet,
känslighet, intryck, personlighet etc., etc. Det
är med andra ord icke litet, som vi ännu i
våra dagar äro skyldiga dessa mystiker för
den relativa lätthet, varmed vi uppmärksamma
och uttrycka skiftningarna i våra tankar och
känslor.
Sedan man fått uppmärksamheten fästad på
några skrifter, som ordagrant motsvaras av
stora partier i boken om Kristi efterföljelse,
förefaller det som om man äntligen kunde få
en klar bild av Thomas a Kempis’ betydelse.
Han har gjort ett urval av några av de mest
uppskattade skrifter, som sett dagen i
brödernas krets, varvid han här och där tillfogat
egna reflexioner av större eller mindre
omfång. Stundom stå hans egna bidrag i en viss
motsättning till meningen i den text, där de
inskjutits, särskilt behärskas de ofta av en
mera klagande, mindre förtröstansfull ton än
den omgivande texten. Man har hittills
anledning att förmoda, att de andra och tredje
böckerna hos Thomas till sina huvuddelar
reproducera en äldre skrift, vilken vi nu
känna i en medellågtysk översättning, samt
att en del av fjärde boken (kap. 6—9)
återgår på en annan skrift, likaledes känd i en
medellågtysk version. Den förstnämnda av
dessa skrifter har påträffats i Lübecks
stadsbibliotek och utgavs i översättning till modern
tyska 1926. Titeln ”Förmaningar till ett
inre liv” motsvarar överskriften till Thomas’
andra bok. Skriften består av sextio små
kapitel, som överensstämma med
”Efterföljel-sens” andra och tredje böcker. Den återgår
på ett nederländskt original, vilket tydligen
förelegat för Thomas a Kempis, då han
sammanställt den berömda boken. Detta förklarar
hur han vid så unga år kunnat ”författa” sin
förnämsta skrift och det förklarar också, att
den ursprungligen icke utgivits för att vara
hans andliga egendom. Den viktigaste
skillnaden mellan ”Förmaningarna” och Thomas’
kompilat ligger kanske däri att de förra äro
skrivna för lekmän, det senare däremot avsett
för ordensfolk. Måhända får man draga den
slutsatsen att ”Förmaningarna” tillkommit i
Deventer hos Det gemensamma livets bröder,
som icke voro ordensmänniskor. Men
grundstämningen var naturligtvis densamma bland
Windesheimarna i Thomas’ omgivning, ehuru
de levde under Augustini regel.
Vi återvända till utgångspunkten. Den
nyfunna handskriften ger ett bevis på att
Bergman vid det här blott som ett exempel
citerade stället funnit den rätta meningen. Satsen
har nämligen i ”Förmaningarna” den
bety
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
