Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Samuel Dahl, 5 år och 10 månader, anmäld av N. B. - Alex Andreasson, Människor på vägen, anmäld av Sven Barthel - Björn Collinder, Språkstrid och nationalitelskamp i Finland, anmäld av B. E—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Samuel Dahl: 5 år och 10 månader.
Wahlström & Widstrand. 6: 75.
Den osannfärdiga reseberättelsen (som oftast
haft till uppgift att hänsynslöst avslöja
sanningen, åtminstone i händerna på Voltaire och
Swift) tycks vara på väg mot en renässans. Vi
ha kunnat iaktta några varsel härom i Sverige,
där Carl Möllers saftiga söderhavsskildringar
(som utgöra ett slags l’art pour Fart inom
genren, då de åtminstone synbarligen inte
eftersträva något annat än lögnen) vunnit en
oanad genklang. Nu i år har en konkurrent
till honom anmält sig: Samuel Dahl, som i
”5 år och 10 månader” kommer med en något
mindre lögnaktig skepparsaga.
Medan Carl Möller främst frossar i
underbara naturföreteelser, sysselsätter sig Dahl mest
med underbara människor. Vad som strängt
taget berättigar beteckningen skepparhistoria
på hans bok, är inte så mycket de skildrade
resornas fantastiska karaktär som författarens
fantastiska människouppfattning. Man vore
inför de människor, som förekomma i boken,
frestad att med pigan på menageriet utropa:
”Såna djur finns inte!”, om intp denna
skeptiska inställning i viss mån upphävdes genom
den övertygande humor, varmed författaren
konkretiserar sina gestalter.
Dahl för oss samman med
boarding-house-tanter i U. S. A., judiska emigranter på
Atlanten, krögare i Marseille, tyska äventyrare i
Afrika och arabiska hamnarbetare. Alla äro
mer eller mindre vidunderliga men på det
hela taget sympatiska. Man njuter av deras
sällskap — inte som på en barnumcirkus utan
som i en värld, där det otroliga är tämligen
självklart. Dahl blåser liv i karikatyrerna och
gör dem trovärdiga mitt i burlesken.
Några större litterära anspråk
tillfredsställer boken knappast, men den kan
rekommenderas som en opretentiös underhållning. N. B.
Alex Andreasson: Människor på vägen.
Hökerbergs. 4: 75.
Andreasson är före detta kontorist,
arbetslös och hemlös. Plötsligt står han inte ut med
att gå omkring i Göteborg och förgäves söka
arbete. Han ger sig på luffen runt Sverige,
blir en av de trettiotusen lösa män som trampa
landsvägarna. Söker och får tillfälligt arbete
här och där på landsbygden, som potatissät-
tare, skördearbetare, hjortronplockare.
Träffar samman med kolleger av skilda slag. Men
mest är han ensam, utan pengar och utan mål.
Frän men inte cynisk. Han har förlorat tron
på det mesta här i världen, bara inte på
renhårigheten, kamratligheten.
Andreasson är tydligen beläst i den nyare
litteraturen, man ser spår av den i hans
skildringar. Men tonen är hans egen, hopplös och
vemodigt bitter. Och man hittar emellanåt
scener, personligt och skarpt sedda och
återgivna, som peka på en otvivelaktig litterär
begåvning. Boken väcker intresse.
Sven Barthel
Björn Collinder: Språkstrid och
natio-nalitetskamp i Finland. Studentföreningen
Verdandis småskrifter n:r 378. Bonniers.
—: 85.
Det är en förträfflig översikt av en
kultur-politisk fråga av största betydelse som vår
främste kännare av finskt språk och finsk
kultur givit i ovannämnda lilla arbete. Alltför
ofta möter man här i landet ännu de grövsta
vanföreställningar om de språkliga och
nationella förhållandena i Finland. Man måste
därför hoppas, att professor Collinders klara och
fängslande framställning vinner spridning i
vida kretsar.
I några koncentrerade och välskrivna
kapitel redogör författaren för de båda
national-språkens utbredning i Finland, för finskans
ställning i äldre tid och för den gällande
språklagstiftningen. I det sistnämnda kapitlet
hade det måhända varit önskvärt, om det
lämnats en något utförligare redogörelse för
universitetsfrågans nuvarande läge.
Slutkapitlet rymmer en väl genomförd exposé över
äkt-finskhetens mål och kampmetoder.
Endast en reservation skulle anmälaren vilja
göra. Det gäller det avsnitt som ägnats
terminologien finlandssvenskar, finnar och
finländare. I fråga om språkbruket råder ju,
som Collinder mycket riktigt påpekar, i
Sverige alltjämt en fullständig villervalla. Den
svenska dagspressen, särskilt
landsortstidningarna, generar sig knappast för att
exempelvis kalla Bertel Gripenberg eller Eirik
Hornborg för finnar. Det är mot bruket av
finländare som beteckning för alla
medborgare i republiken Finland, utan tanke på
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
