Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländskt boknytt - André Siegfried, La crise de l’Europe - Harold J. Laski, The State in Theory and Practice - André Malraux, Le Temps de Mépris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nya förhållandet mellan kontinenterna, den
förändrade kommersiella rangordning dem emellan, som
kriget skapade. Kriget innebar en oerhörd
materialförbrukning, vilken i sin tur framkallade en stark
industrialisering särskilt utanför Europa. De
europeiska länderna inskränkte sin export, och Kanada,
Australien o. s. v. tvangs i anledning härav att bygga
upp egna industrier. Efter kriget kunde Europa inte
ta vid, där man hade slutat. De utomeuropeiska
länderna hade lärt sig att sköta sig själva och var inte
benägna att ånyo erkänna Europas absoluta
herravälde på det industriella och finansiella området.
Europas dekadens har förutom denna materiella även
en andlig sida. De utomeuropeiska vita folken
blickar alltmer till Förenta staterna för ledning och stöd,
och hos de färgade folken har européernas kanske
aldrig mer än inbillade auktoritet visat sin ihålighet.
Indiens, Kinas och Japans med Europa
konkurrerande industriella utveckling kompletteras av en
nationalistisk, Europafientlig tendens. Har Europa
några möjligheter att överleva denna oförmånliga
nya situation? Siegfried tillråder en fortgående
anpassning. Det gäller för européerna att vidare utveckla
sina speciella färdigheter, att än ytterligare driva upp
sin teknik, sin ingenjörskonst, sina varors kvalitet.
Det är Siegfrieds förhoppning att Europa skall hålla
denna linje och sålunda inte ta signaler från
Amerikas eller Asiens masscivilisationer.
The State in Theory and Practice av H a r o 1 d J.
L a s k i. George Allen & Unwin. London 1935.
Det första och andra kapitlet i professor Laskis
senaste arbete bär titlarna ”Den filosofiska
uppfattningen av staten” och ”Stat och regering i den
verkliga världen”. Författaren vill visa, att filosofernas
uppfattning av staten genomgående har varit
bristfällig, betraktad i förhållande till staten i dess
faktiska utformning. Det faktiska statslivet kan inte
insnöras i formler som rättsstat, staten som organ för
den som evig ansedda rätten o. s. v. Utvecklingen
efter kriget och särskilt de sista årens utveckling har
berikat vår uppfattning av staten till den grad, att
många av de filosofiska termerna har förlorat sin
mening. Staten är, förklarar Laski kort och gott, en
med tvångsmakt utrustad organisation med uppgift
att befordra medborgarnas välfärd. Under normala,
lugna tider anses staten fylla denna sin uppgift.
Under revolutionstider anses den — åtminstone av de
revolutionära befolkningsskikten — ha svikit den.
Det engelska regeringssystemet, som Laski kallar
”kapitalistisk demokrati”, är på väg mot ett stadium,
där enstämmigheten om statens pliktuppfyllelse mot
samtliga medborgare inte längre föreligger. I detta
kommande läge måste antingen kapitalismen eller
demokratin försvinna, tror Laski. Även den som inte
till fullo kan ansluta sig till Laskis katastrofteorier
eller till hans närmast marxistiska syn på
klassamhället bör ha mycket att hämta ur hans skarpa
politiska analyser och hans bländande — kanske alltför
bländande — jämförelser och paralleller mellan de
olika politiska systemen i modern och gången tid.
Le Temps du Mépris av André M a 1 ua u x.
Gallimard. Paris 1935. 10 fr.
Malraux’ nya bok är inte av större format, men
den har några av de egenskaper som man väntar
sig av denne ovanlige författares verk. Berättelsen
rör sig bara kring en person, kommunisten Kassner,
som råkar in i de tyska nazisternas
koncentrationsläger och tillbringar en tid där i stark spänning:
det gäller om de ska lyckas identifiera honom och
upptäcka vem han verkligen är eller inte. Vad
Malraux intresserat sig för är inte så mycket
nazisterna och deras koncentrationsläger som Kassners
tillstånd och förnimmelser: det är ångesten,
instängdhetens psykiska verkningar han försöker tränga in i.
Man känner igen Malraux från ”Människans lott”:
han vill se hurdan människan är i de svåraste
ögonblicken. I de cirkelformiga cellerna blir fångarna
vansinniga, säger han. Det gäller för Kassner att
sysselsätta tanken, fylla medvetandet: han försöker
minnas all musik han hört, alla melodier; han
försöker minnas sitt eget liv, men han är så ovan att
se bakåt, han som ständigt levt för framtiden. Han
har varit med i ryska revolutionen, i striderna i
Transsibirien: han minns stjärnhimlen och eldarna
och sångerna och kanonerna som skjuter från
kullarna. Kassner blir emellertid släppt, efter att
han betalat för sin vistelse i koncentrationsläger som
om det varit ett hotell, och han följer med en
flygmaskin till Prag, där han finner sin hustru och sin
lille son väntande. I ett kort förord har Malraux
utvecklat sina intressanta idéer om den tragiska
dikten. ”Världen i ett arbete som detta, tragedins
värld, är alltid den antika världen: mannen, massan,
elementen, kvinnan, ödet.” — ”Det är inte lidelsen
som förstör konstverket”, heter det vidare, ”det är
viljan att bevisa; la valeur d’une æuvre nest jonction
ni de la passion ni du détachement qui Uaniment,
mais de Taccord entre ce quelle exprime et les
moyens quellè emploie” Han vänder sig mot den
artistiska individualismen som bara sysselsätter sig
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
