Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pär Lagerkvist: Det lilla fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LILLA FÄLTTÅGET
hjälpte dem mycket, gjorde att de härdade
bättre ut.
Men naturligtvis slet de också mycket ont.
Särskilt fram på vintern med det ständiga
regnandet, ett kallt och snöblandat regn som
gjorde allting dyblött och löpgravarna fulla
av gyttja, så att vem som helst kunde bli
olustig. Men det skulle aldrig fallit dem in att
klaga. Hur eländigt de än hade det skulle
ingenting förmått dem att erkänna det. Hemma
var man också mycket stolt över dem. Alla
biografer visade parader bakom fronten och
hur den lille härföraren och hans generaler
fäste tapperhetsmedaljen på soldaternas bröst.
Man tänkte mycket på dem där ute, på sina
små djävlar, förstod att de måste ha det svårt.
Särskilt vid jul gick tankarna dit, till de tända
julgranarna och alla de tindrande
barnaögonen ute i skyttegravarna, överallt i
hemmen satt man och talte om hur de väl hade
det nu. Men barnen tänkte inte på hemmet.
De var helt soldater, helt fyllda av sin plikt
och av sitt nya liv. De gick till anfall på flera
ställen på julaftons förmiddag och tillfogade
fienden rätt stora förluster i fallna och sårade,
slutade inte förrän det blev tid att öppna
paketen. De hade en verklig soldatanda som
till och med de vuxna skulle ha kunnat lära av.
Ingen sentimentalitet fanns det plats för
hos dem. Kriget hade härdat och utvecklat
dem, gjort dem till män. Det hände verkligen
att en liten stackare brast i gråt när julgranen
tändes, men han blev till stort åtlöje för alla.
Längtar du hem till morsan, din djävel! sade
de åt honom och höll på och hånade honom
hela kvällen med det. Han blev föremål för
deras drift under hela helgen och uppförde
sig misstänkt, sökte hålla sig för sig själv. En
gång gick han bort hundra meter från
förläggningen och då det ej var omöjligt att han
tänkte på flykt blev han gripen och ställd
inför krigsrätt. Han kunde inte heller uppge
något skäl till att han avlägsnat sig och som
det var otvivelaktigt att han ämnat desertera
blev han fysiljerad.
Om de därhemma riktigt känt till andan
där ute hade de ej behövt oroa sig. Nu
undrade de om barnen verkligen skulle kunna
hålla stånd, ångrade halvt att man överlåtit
fälttåget åt dem, när det nu genom detta
uppslitande ställningskrig drog så långt ut på
tiden. Efter nyår erbjöd man till och med i
hemlighet hjälp, men den avvisades med stolt
indignation.
Stämningen bland fienden var däremot inte
så hög. Man ämnade visserligen kämpa till
sista blodsdroppen, men förvissningen om en
fullständig seger var inte så allmän som den
borde. Man kunde ju inte heller undgå att
ibland tänka på hur hopplös deras kamp i
själva verket var, att de ej i längden kunde
reda sig mot detta folk som var väpnat ända
till mjölktänderna, och detta stämde ofta ner
deras mod.
Knappt hade naturen börjat vakna till liv
och sjuda av vårens nyväckta krafter förrän
barnen började med otrolig intensitet
förbereda sig till den avgörande drabbningen.
Grövre, motoriserat artilleri fördes fram och
intog starka ställningar, väldiga
trupptransporter försiggick natt och dag, alla
tillgängliga stridskrafter koncentrerades på de främsta
linjerna. Efter en mördande beskjutning som
varade i sex dagar gick man till angrepp och
satte in detta med en våldsam energi och
utomordentlig skicklighet. Den enskilda
tapperheten var om möjligt mer glänsande än
någonsin. Hela armén hade också blivit ett år
äldre, och det betyder ju mycket i den åldern.
Men även motståndaren var fast besluten att
göra sitt yttersta. Han hade också samlat alla
sina reserver och andan var, när det nu slutat
regna och vädret var vackert, full av
förhoppning. Det blev en fruktansvärd strid.
Järnvägstågen började genast gå tillbaka igen
från bägge sidorna fullastade med sårade
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
