- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1935 Årg. 4 Nr 9 /
12

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pär Lagerkvist: Det lilla fälttåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÄR LAGERKVIST

och döende. Kulsprutor, tanks och gas
härjade med förfärande effekt. Ingen kunde under
flera dygn alls ha någon mening om utgången,
då arméerna föreföll alldeles jämnstarka och
stridslyckan ständigt växlade. Sedan
förändrades emellertid läget så småningom. Man
hade på fiendesidan väntat sig huvudanfallet
i centrum, men barnarmén visade sig efter
hand vara svagast där. Man använde sig av
detta, särskilt som man själv var bäst
förberedd just på denna punkt, och lyckades
snart komma hela denna del av motståndarens
front att vackla. I upprepade attacker tvingade
man den allt längre och längre tillbaka. Man
drog också nytta av en alldeles lagom, mild
kvällsvind med gunstig riktning, så att man
med gas kunde oskadliggöra tusentals av
barnen. Uppmuntrad av sina framgångar
fullföljde man med all kraft offensiven och
alltjämt lika segerrikt.

Emellertid avslöjade sig barnarméns
återtåg som en genialt uttänkt och genomförd
krigslist. Dess center gav vika mer och mer
och fienden fäste hela sin uppmärksamhet vid
detta, men han tänkte inte på att han
samtidigt själv vek på båda flyglarna. På detta
sätt råkade han i en allt farligare situation.
När barnen ansåg sig ha retirerat tillräckligt
gjorde de halt, under det de redan långt
framskjutna yttersta flygeltrupperna avancerade
skyndsamt, tills de möttes bakom fiendens
rygg. Hela dennes här var därmed omringad
och fasthållen som i en järnhand. Barnarmén
hade nu blott att dra åt ringen allt hårdare,
nedgörande fiendehären i kanterna. Till slut
måste de hjältemodiga försvararna ge upp
och låta sig bli tillfångatagna, vilket de ju
egentligen redan var. Det var det mest
fullständiga nederlaget i historien, inte en enda
undkom annat än genom döden.

Denna seger blev mycket mera berömd än
någon av de andra och studerades ivrigt vid
alla krigshögskolor på grund av sin genialt

genomförda dubbelt omfattande kringgående
rörelse. Den store härföraren Sludelsnorp
lånade sjuttio år senare fullständigt dess
taktik vid segern över slivokvarkerna år
2048.

Nu kunde kriget ej fortsätta längre, då det
ej fanns något kvar att strida mot, och barnen
tågade till huvudstaden med den
tillfångatagna hären mellan sig för att diktera
fredsvillkoren. I spegelsalen på det gamla
ärevördiga slottet överlämnades dessa av den
lille fältherren vid en historisk scen som
skulle komma att förevigas otaliga gånger
i konsten och redan nu återgavs överallt i
den illustrerade veckopressen. Filmkamerorna
vevade, magnesiumblixtarna fräste och radion
spridde det stora ögonblicket ut över världen.
Med sträng och bjudande uppsyn och ena
foten något framför den andra överräckte han
med högra handen det historiska aktstycket.
Det innehöll som första och viktigaste villkor
det fullständiga avträdandet av fiendens land,
varjämte kostnaderna för dess intagande skulle
bestridas av denne, som alltså hade att stå
för utgifterna för kriget på båda sidor, den
sistnämnda bestämmelsen på grund av att han
varit den utmanande parten och enligt sitt
eget erkännande orsak till kriget. Dokumentet
undertecknades under dödstystnad, man hörde
blott raspandet av reservoarpennan, som enligt
hallåmannens viskning var helt av guld och
med säkerhet ett blivande museiföremål.

Härmed var det hela alltså ordnat och
barnarmén återvände till hemlandet där den
mottogs med en obeskrivlig hänförelse. Överallt
utefter vägen hälsades trupperna med ändlöst
jubel, hemfärden var ett enda triumftåg.
Särskilt högtidligt var det vid inmarschen i
huvudstaden och truppernas avtackande där, som
försiggick inför oerhörda mänskomassor.
Folket viftade och skrek i gatorna där de drog
fram, var som ifrån sig av entusiasm,
musikkårerna spelade, ögonen stod fulla av
glädje

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 22 17:05:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-9/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free