Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pär Lagerkvist: Det lilla fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LILLA FÄLTTÅGET
tårar. Inte minst hyllades de små invaliderna
som gick sist i tåget, blinda och amputerade
som offrat sig för fosterlandet och av vilka
många redan fått små konstgjorda armar och
ben så att de såg ut som förut. Segersaluten
dånade, bajonetterna blixtrade i solen, det var
ett oförgätligt skådespel.
Ett nytt och sällsamt blad var inskrivet
i historiens stora bok och skulle läsas med
beundran till sena tider. Många ärorika
bragder hade nationen varit med om att utföra,
men aldrig något så stolt som detta. Vad dessa
barn i hängivenhet och brinnande
fosterlands
kärlek uträttat, det skulle aldrig någonsin
kunna bli glömt.
Det blev det inte heller. Varje vår på
segerdagen tågade skolungdomen med flaggor i
händerna ut till kyrkogårdarna med alla
de små gravarna där hjältarna vilade under
sina små vita kors. Kullarna smyckades med
blommor och i hänförda tal påmindes om
det stora förflutna, om oförvansklig ära
och om barnslig, heroisk offervilja.
Flaggorna viftade i solen och rösterna ljöd klara
när de sjöng sina eldande sånger, strålande
barnaögon såg fram emot nya hjältedåd.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
