Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
För ungefär femton år sedan, mitt i den tidens
upprörda tyska litteratur, framträdde fru
Lich-nowski med två romaner, som förskaffade
henne en framskjuten plats inom denna
litteratur; de hette ”Der Stimmer” och ”Geburt”
och rekommenderas fortfarande denna
dikta-rinnas vänner. En stor talang av övertygande
originalitet tycktes där ha funnit sin form.
Hennes utveckling fortsattes den gången icke,
de få och obetydliga ting den begåvade damen
publicerade voro alltid vackra och
egendomliga, men de betecknade icke några framsteg.
Då kom för ungefär ett år sedan hennes
älskvärda och graciösa bok ”Kindheit”, och nu
visar romanen ”Delaide” oss diktarinnan i
besittning av en mogen skildringskonst. Det
är historien om ett äktenskaps tragedi;
hjältinnan är samma typ, som fru Lichnowski ofta
har tecknat, och som säkert rymmer ett stycke
självporträtt: en ung aristokrat, vacker, av fin
familj och mångsidigt begåvad, med ett
medfött och medvetet odlat skönhetssinne,
musikalisk, full av fantasi och förmåga av
inlevelse, född att möta sin bestämmelse som
konstnär och som älskande. Men trots all den
goda utbildning hon fått saknar hon förmåga
att anpassa sig efter samhället, och vad hon
inte har tillräckligt av, har hennes man i
övermått. På så sätt uppstår fru Lichnowskis
karakteristiska situation: den glänsande, sköna,
livs-och kärleksdugliga kvinnan finner sig
isolerad och oförstådd vid randen av en värld,
som hon inte rätt tillhör, som hon uppfattar
som alltmer fientlig och outhärdlig, och hon
lider och blir själsligt sjuk av att på detta
sätt glida in i ett stadium, där ingen förstår
henne och hon blir alldeles ensam. Ty just
den man hon älskar blir med tiden för henne
företrädaren för dessa fientliga makter. Det
uppstår en situation, som endast en
verklig konstnär kan skildra: just denna kvinnas
hälsa, naturlighet och naturnärhet bli genom
hennes konflikter med den fientligt inställda
omvärlden till ohälsa, stegras till allt större
nöd och oförståddhet. Hon behandlar den
älskade alltmer oklokt och falskt, och det sista
och största av dessa missgrepp tvingar henne
att plötsligt överge mannen. Egentligen är
därmed äktenskapet förstört, och vi uppfatta
det mera som en tillfällig omständighet i
tragedien, när mannen stupar i kriget. — Allt
detta berättas med denna författarinnas stora
talang för den rent sinnliga detaljen. När hon
tecknar en katt eller en hund, ett
trädgårdsarbete i trädgården eller en barnlek, en
väder-lekssituation, en doft, en maträtt eller en
klänning, då är varje streck mästerligt. Även i
denna dystra och vackra roman bli alla dessa
små miniatyrskildringar till en rad skisser av
så överlägsen och naturlig tecknarkonst, av
sådan charm och knapphet, att den läsare,
som förstår, hur sällsynta dessa egenskaper
äro, redan därigenom erfar en stor njutning.
Som tredje och sista bandet i en tysk-baltisk
trilogi har Siegjr. von Vegesack utsänt
romanen ”Totentanz in Livland” (Universitas,
Berlin). Hela tragedien skildrar en baltisk barons
liv från hans första barndom tills han mognar
till man. I den sista delen skildras den
tyskbaltiska kulturens undergång i krig och
revolution. Vegesack har därmed utan att ha skapat
ett stort diktverk gjort en verklig kulturell
gärning. Han är som författare inte tillräckligt
nyanserad för att rent litterärt, som tänkare
och skildrare, kunna nå verkligt högt. Men
i stället är han till att börja med en utmärkt
berättare, och vidare har han verkligen
någonting att berätta om, hans böcker äro samtliga
sprängfulla av levande liv, av
familjetradi-tioner, av exakt studerade och exakt återgivna
figurer och situationer; han har i dessa tre
baltiska romaner på ett adekvat sätt förmått
krönikera den sista baltiska
barongenerationens liv. Även det alltför omfångsrika
världshistoriska stoffet har han mästrat, han
skildrar i andra bandet den ryska revolutionen av
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
