Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANS HESSE
1905 och i tredje kriget och bolsjevismens
erövring av makten i en rad belysande scener.
Det vackraste av alltsammans är visserligen
det privata, familjehistorien på
Blumbergs-hof. Där är visserligen alltsammans icke så
djupsinnigt och psykologiskt, icke så fördjupat
men mycket levande och flytande berättat; det
är en jämnlöpande följd av väl gjorda bilder.
För övrigt är varje band i trilogien en helhet
för sig och går att köpa isolerat.
Historien om en barndom i en bondby
berättar den unge Jörg Moolmayer i romanen
”Andreas” (Korn, Breslau). Melodien är ren
men litet tunn, den starkt lyriska berättelsen
blir ibland litet monoton. Rich. Billingers
böcker med ungefär samma stoff äro rikare
och färgstarkare. Men ”Andreas” förtjänar att
uppmärksammas; det är ingen alldaglig
författare som här följer en pojke från födelsen
in i skolåldern, hemma och på gården, i
trädgården, stallet och byn, genom alla tider på
dagen och året.
En egendomlig bok, som för övrigt fått en
överraskande dyrbar utstyrsel av sin
förläggare, är ”Der Mönch-Rebell” av K.
Friedrich-Kossat. En ung författare berättar här om
livet i ett studenthem i Wien under den första
efterkrigstiden. Två ting tecknas med särskild
finess i denna ungdomliga och litet för
ordrika bok: de dåtida studenternas materiella
liv i Wien, ett ytterst fattigt, ja, eländigt liv,
samt — i den berättandes person — den
dåtida ungdomens försök att undandraga sig
att banaliseras och standardiseras för att
i stället leva ett fritt liv, som uteslutande
tjänar deti egna personligheten. Studenten i
denna bok gör i åratal ingenting annat än att
promenera i Wien och fälla kritiska
anmärkningar om sina kamrater och sig själv. Han
skulle vara ett mönsterexempel på icke bara
en dålig student utan på en onyttig människa
överhuvud — om det inte komme fram
någonting annat mitt i alla dessa ungdomliga och
bornerade tankar och omdömen:
kamratskapet, några studenters samliv i deras hem,
där under det cyniska uppträdandet ligger
dold kärlek och beundran, hemlig
sammanhållning och inbördes hjälp. Här ligger denna
problematiska boks värde; för dess skull
lönar det sig att läsa den.
Den emigrerade romanförfattaren Wilh.
Speyer har skrivit en historisk roman, ”Der
Hof der schönen Mädchen” (Querido Verlag,
Amsterdam). Den skall senare fortsättas i
flera band, och diktaren vill i denna cykel
vandra igenom hela adertonhundratalet. Detta
tills vidare enda band, som bildar en
självständig roman, kommer oss att fatta intresse
för diktarens plan, ty boken har episk
rytm, utmärkes av verklig berättarglädje, glad
åskådlighet och en kultiverad, konstnärlig
förkärlek för den väl utarbetade detaljen, man
känner sig hemma i boken, släpper den
ogärna och gläder sig åt, att den kommer att
fortsättas av flera liknande volymer. ”Der Hof
der schönen Mädchen”, ett fablat tyskt
hertigslott, gränsar till åtskilliga icke fablade
länder, och berättelsen spelar i en noga bestämd
tid och i lika fixerad situation — nämligen
alldeles före slaget vid Jena. Hertigen
funderar på att ansluta sig till den
antinapo-leonska alliansen, måste emellertid vänta och
anpassa sig efter fakta, ja, till och med finna
sig i de napoleonska truppernas inmarsch: de
marschera till Sydtyskland och vid Ulm måste
general Mack kapitulera för dem. Därmed har
denna hertigliga saga byggts in i ett bestämt
historiskt sammanhang, och berättelsen får
därigenom icke bara en stor bakgrund, de
individuella ödena få samtidigt en speciell
stämning över sig. Det är en väl komponerad,
mycket vacker, nästan virtuost skriven roman.
Av den unga wienförfattarinnan Hilde Spiel
har utkommit en berättelse ”Verwirrung an
Wolfgangsee” (Ralph A. Höger, Wien). Det
är en charmfull, lekande graciös sommar- och
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
