Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Paul Claudels omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
PAUL CLAUDELS
OMVÄNDELSE
Claudel föddes den 6 augusti 1868. Hans
omvändelse inträffade den 25 december 1886,
då han alltså var aderton år gammal. Efter
detta datum har han aldrig ett ögonblick
tvivlat, och från hans tro har över hela
Frankrikes litteratur utgått livgivande
strömmar av andlig energi.
Både faderns och moderns familjer var
kristna och räknade många präster, men den
sista generationen hade i båda familjerna
blivit helt indifferent för religiösa perspektiv.
Utan större kval förlorade Claudel sin
barnatro i och med sitt inträde vid gymnasiet
Louis-le-Grand. Hans kritik skärptes, när han tagit
del av Renans ”Jesu liv”. Vid den sista
prisutdelning i gymnasiet, som Claudel var med
om, presiderade Renan, och Claudel har ett
svagt minne av att han fick gå fram och
mottaga sitt pris och sin kyss av den store
hedningen. Claudel var vid denna tid en god
naturalist, som dock fann den
naturvetenskapliga mystiken trist och tråkig. Han kunde
inte heller mobilisera något intresse för den
kantska pliktläran, som filosofiläraren
Bur-deau gjorde sitt bästa för att förkunna. Han
hävdar själv, att han levde i ett helt
immora-liskt tillstånd och att han snart hamnade i ren
hopplöshet. Farfaderns lidande och död i
magkräfta ingav honom vidare en skräck för
döden, som han aldrig kunde befria sig ifrån.
Han hade fullständigt förlorat kontakten med
kristen realism och blev ett motståndslöst
offer för den naturalistiska mystiken.
Som den första strimman av ljus i detta
mörker betecknar Claudel själv överraskande
nog sin bekantskap med — Rimbaud. Han
kom att läsa ”Hluminations” och — några
månader senare — ”Une saison en Enfer”,
och intrycket blev livsavgörande. Att Claudel
av den store hedningen Rimbaud kunde få
en så avgörande stöt i riktning mot
religionen, förefaller fortfarande högst egendomligt.
Claudel skriver själv:
”Dessa böcker sände in den första
ljusstrimman i mitt materialistiska fängelse och
gav mig ett levande, nästan konkret intryck
av det övernaturliga.”
Fortfarande levde han dock kvar i ett
tillstånd av trist apati och förlamning. Då kom
han den 25 december 1886 att besöka
julmässan i Notre-Dame. Han gjorde det utan
större förväntningar. Han hade börjat syssla
med att skriva poesi och trodde sig i de
katolska ceremonierna möjligen kunna få
material till några dekadenta skrivövningar.
Han stod inklämd i mängden och följde
mässan — illa till mods och föga intresserad.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
