Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Ahlberg: Sånger före natten - Anmälda böcker - Bertil Malmberg, Dikter vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGER FÖRE NATTEN
Bertil Malmberg: Dikter vid gränsen. Bonniers. 4:25.
Recenserad av ALF AHLBERG
Malmbergs nya dikter synas mig markera
ännu ett steg framåt mot konstnärlig
fulländning, stränghet, knapphet och uttrycksfullhet.
De klassiska strofer, varav diktsamlingens tre
centrala cyklar äro byggda, stå som formade
i drivet guld. Man har intrycket av något
definitivt, slutgiltigt. Icke ett ord för mycket,
inga påklistrade ornament. Malmberg talar
som man talar i livets allvarligaste stunder,
vid en dödsbädd en midnattstimma. Då tiga
de granna fraserna och bli profana, då brukar
man icke många ord, då talar man dämpat
och stilla.
”Dikter vid gränsen” äro i själva verket
också en deklaration av en diktare, som
känner sig stå vid en dödsbädd. Det egna jagets
öden bli, säger han, allt betydelselösare inför
det väldiga drama, som utspelas i nutiden och
som heter ”värdenas undergång”. Ohjälpligt,
obotligt lutar denna värld som vi kallat vår,
intellektets, vetenskapens, Västerlandets en
gång trygga värld mot sitt fall, går att sopas
ned i det kaosmörker ur vilket ingen
återvändo är. Vi ha ”brutit sammanhangen med
urbegynnelser och skaparmakter” och därmed
skrivit vår dödsdom. Vi ha lyst med
vetenskapens strålkastare i djupens mörker, men
för detta ljus flydde de hemlighetsfulla
makter, som äro fruktbarhets- och
modersgudinnor, ”mödrarna”, till vilka Faust steg ned för
att hämta makt och visdom.
När hemligheten vek ur bruk och fester
och vakenhetens bann fick själen fången,
vek all gudomlig, fruktbar nåd ur sången,
och utan kraft bemöda sig dess präster.
Så vissnar efter hand vadhelst vi lärde
vid mytens mun och hemlighetens fotter.
— När ingen fromhet vattnar mer dess rötter,
förlorar också vetandet sitt värde.
Inför den obevekliga, långsamt men säkert
annalkande döden te sig för Malmberg alla
dagens profeter som falska siare och usla
tröstare. De fromma i hävdvunnen mening ha
mistat den forna kraften, ty de äga icke längre
den vissa tron på mysteriet; de söka ”med
hundra eftergifter” borttolka och rationalisera
det; de ”läsa tveksamt sina huvudstycken så
hövligt vädjande, som om de trodde, att
evighetens hela makt berodde på dessa
tvivelsjukas lov och tycken”.
Vid bön och fasta deras möda vakar.
Med helig saft bestryka de sin panna.
Men inga lågor närma sig och stanna
i dunklet över släckta ljusastakar.
Förgäves skall Oxfordrörelsens folk röra sina
reklamtrummor för denna kraftlösa
världs-frälsning. ”Den blinda tro med vilken berg
försättas känna de icke, den var aldrig deras.”
Men lika fåfäng som de frommas bleka och
vacklande dyrkan av andemakter, ur vilka
livets anda flytt, är de ofrommas dyrkan av
köttet, ty även denna har förgripit sig på
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
