Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Finskt epos - Anmälda böcker - Joel Lehtonen, Ödemarkens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
älskade krymplingen eller Zakris Kuckelman,
den fattige bolsjeviken” (1922). Sin
komplicerade egenart utvecklar han med
överlägsen bredd och styrka i sitt mästerverk
”Putkinotko”, utgivet 1919—20, men skrivet
före Finlands frihetskrig. Det är en roman
som i sitt hemland redan räknas till den
klassiska litteraturen.
Det är en heder, att denna överdådigt rika
och vitala , roman nu gjorts tillgänglig för
svensk publik i översättning av Bertel
Gripenberg. I ett förord framhåller översättaren de
vanskligheter som varit förbundna med detta
översättningsföretag, och man inser mer än
väl, att de varit många och stora. Så mycket
varmare ger man sitt erkännande åt en
tolkning, som har svikt och klang och gör
rättvisa åt ett språk, som måste vara särskilt
associationsrikt och nyanserat. En
anmärkning ville man dock framföra, och det gäller
själva titeln. Joel Lehtonens roman heter
”Putkinotko”; det betyder alltså ”Flokdalen”.
Den svenska titeln ”Ödemarkens barn” är
knappast lyckligt vald. Den har en
sentimentalt litterär klang, så fjärran från originalets
anda som gärna är möjligt.
Joel Lehtonens ”Putkinotko” har mer än en
beröringspunkt med Sillanpääs ”Det fromma
eländet”. Liksom denna är den en skildring
av det fattigaste finska folkskiktet. Lehtonens
mjuka naturlyrik, oändligt ömsinta och
detaljerade realism kunde också ställa honom på
samma linje som Sillanpää, men i ett
avseende — och det är väsentligt — skiljer han
sig bestämt från ”Det fromma eländets” och
”Siljas” författare: hos Lehtonen tillkommer
ett element, humorn, som snarast förbinder
honom direkt med Kivi. Denna humor är av
ett alldeles säreget slag. Den är hård och
drastisk, den har en uppenbar dragning till
det groteska. Inte för ingenting har denne
författare skolats hos Rabelais, Cervantes och
renässansnovellisterna. I föreningen av denna
svärmiska naturlyrik och denna folkligt
mustiga och robusta humor ligger Joel
Lehtonens segerrika egenart.
De människor, Lehtonen skildrar i denna
roman om ”en lat spritlangare och en
enfaldig herre”, tillhöra den finska landsbygdens
bottenlager, de eländiga och egendomslösa.
Man bör, som översättaren riktigt påpekar,
akta sig för misstaget att identifiera detta
befolkningslager med det finska folket i dess
helhet. De människor, som Lehtonen med
överlägsen åskådlighet skildrar i ”Putkinotko”,
må en uppfattas som representativa; de
existera likväl, och på sitt sätt bidrar Lehtonens
roman — i lika hög grad som ”Det fromma
eländet” — att kasta belysning över de
förhållanden och den miljö, vari de
jäsningsämnen frodades, vilka i tidens fullbordan
skulle mogna och ta sig utlopp i det röda
upproret.
”Putkinotko” är berättelsen om torparen
och spritlangaren Judas Käkriäinen och hans
hustru Rosina, om hans tio barn, hans
svärmor, hans svåger och svägerska. Med ett lika
dristigt som verkningsfullt grepp har
Lehtonen koncentrerat händelseförloppet till en
enda sommardag. Ingen nyans, ingen detalj
av det som händer dessa människor denna dag
i deras liv har han försummat återge. Det är
något av en trollkonst, att denna roman, som
är så fattig på yttre händelser, likväl inte ett
ögonblick tröttar läsaren, aldrig förlorar
greppet om oss. Det är ett bevis för styrkan
i denna på varje punkt levande realism, för
vilken ingenting är för obetydligt eller
ovärdigt att skildra. Vad som händer i denna
roman är i själva verket ingenting annat än
det, att Judas Käkriäinen, som hittills haft sin
utkomst på att försälja andras sprit, övertalas
av sin svåger Mauno Kypenäinen att själv
bränna brännvin, att Rosina, Käkriäinens
hustru, gör en resa till staden och att Abel
Muttinen, en filosofiskt anlagd, fredlig och
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
