Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gustaf Hellström, Storm över Tjurö, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Skärgårdsskildrare
och samhällspsykolog
Gustaf Hellström: Storm över Tjurö.
Berättelse. Bonniers. 8: 50.
Svensk skärgårdsskildring — själva
begreppet associerar genast till Strindbergs
Hemsöbor, till Albert Engströms rospiggar
eller möjligen till Sigfrid Siwertz’ filosofiska
seglarnoveller. Gustaf Hellström har i
företalet till sin berättelse själv, värjt sig mot
jämförelsen med de båda förstnämnda. Han
menar, med en viss rätt, att bokens handling
kunde utspelas ungefär när och var som helst,
där ”mänskliga lidelser tillåtas eller
uppmuntras att växa och utbreda sig, ohämmade
av tillbakahållande krafter”. Och det är
onekligen ett ganska stort steg mellan den
visserligen pittoreska och brännvinsdoftande idyll,
som Albert Engströms primitiva
skärgårds-paradis måste sägas vara, och den föga
uppbyggliga provkarta på mänsklig lumpenhet,
som Gustaf Hellström rullar upp med den
genomträngande skärpa i teckningen av de
enskilda figurerna som är honom egen. Man
vet sedan ”Snörmakare Lekholm får en idé”,
att detta ingalunda behöver utesluta en
torrrolig och spelande humor, och den
återfinnes också här, rätt bister visserligen men
ändå med den glimt i ögonvrån som gör till
och med gemenheten mänsklig och
uthärdlig. Överhuvud har Hellström aldrig förut
presterat en så renodlat objektiv
människoskildring; den självbespegling som varit ett
framträdande drag i hans författarskap och
inte saknades ens i ”Snörmakare Lekholm
får en idé” är praktiskt taget försvunnen
i denna bok. Blott i de lysande intelligenta
betraktelser över världens och människornas
ondska, som han på slutet lagt i den unge
prästens mun, röjer sig hans benägenhet att
själv ta till orda och resonera över sina
figurer och deras problem. Som rent konstverk
betraktat är därför ”Storm över Tjurö”
måhända det mest fulländade Hellström
åstadkommit, även om den på intet sätt kan
uppvisa ett så rikt och mångskiftande
människo-galleri eller så djupa och vida
idéperspektiv som ”Snörmakare Lekholm får en idé”
och ”Polismästaren och riddaren Carl
Heri-bert Malmros”.
Det må vidare vara riktigt, att den
mänskliga själviskheten, snikenheten,
vinningslystnaden och avunden frodas under alla tider,
hos alla nationer och alla klasser. Men Gustaf
Hellström vore inte den han är, om han inte
först och främst vore folk- och
samhälls-psykolog. Och det är som sådan han
verkligen förmått göra något nytt av sin
skärgårdsskildring, en genre som ju annars är
farligt uttröskad i svensk litteratur. Men
författaren har enligt sin vana insatt sina figurer
i bestämda sociala sammanhang och sett dem
mot bakgrunden av det speciella
skärgårds-samhälle han haft för ögonen. Han rullar
upp hela dess kuriösa och roande sociala och
ekonomiska historia, och framför allt
analyserar han blixtrande klart och elegant dess
nutida gestaltning, betingad av
kommunikationernas snabba förbättring och
badorts-”indu-striens” uppblomstring, som gjort stora delar
av den en gång paradisiska skärgården till
naturpark och nöjeslokal, blandat urinvånare
och sommargäster, demoraliserat de förra
och förvandlat forna fiskarbönder till snikna,
avundsjuka hotellschweizare, vilka under
någrg korta sommarmånader göra allt för att
i ädel tävlan ställa sig in hos badgästerna och
sko sig på deras bekostnad. Det blir en
hektiskt blossande tillvaro under den varma
årstiden, medan den järnhårda vintern på detta
vis blir dubbelt så mörk och dyster och gör
människorna till kverulantiska ensittare, som
inte kunna hålla fred med de få grannar som
förunnats dem utan halvt pina livet ur
varandra med förtal, trakasserier, slagsmål och
ändlösa processer.
Det är livet och människorna i denna
ganska säregna samhällsform av sent datum
i vårt land som Hellström skildrar med den
oerhört skarpsynta iakttagelse vilken är hans
främsta styrka som författare. Han kan väl
Stundom bli alltför omständlig och utförlig,
och långa stycken kan berättelsen synas stå
stilla, medan författaren utreder och förklarar
eller förflyttar sig till en annan skådeplats
och redogör för vad som där tilldragit sig.
Detta hör ihop med det juridiska draget i
Hellströms författarskap; han går till väga
med en rannsakningsdomares grundlighet och
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
