Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Vilhelm Moberg, Sänkt sedebetyg, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
VILHELM MOBERG
obarmhärtiga snålheten och blindheten hos
den som längtar. Knut Toring längtar, och
efter något som han inte kan nå, nämligen sin
barndom och ungdom i Värend.
I bokens två senare avdelningar skildras
barnet och ynglingen. Genom att rätt minnas
och studera deras sanna gestalter skall den
nuvarande Knut Toring komma till klarhet
om sig själv, varför han är den han är och
där han är. Vad ser han alltså? Han ser en
pojke, som i sina föräldrars och lärares icke
alltför skarpa och upplysta ögon är vad som
på modernt psykologiskt språk kallas ”ett
svårhanterligt barn”. Den unge Knut bär
på en hunger, som hans omgivning ej kan
erkänna eller tillfredsställa. Han är olik de
andra genom sitt rikare fantasiliv och
kommer snart underfund med att denna hans
fantasi behöver böcker för att inte driva
honom till desperation. Hans hunger efter
böcker och svårigheten att få behovet erkänt
och fyllt ställer honom i harnesk mot sin
omgivning. Ur sådan stenig och svårbrukad
mark har mycket av det bästa av svensk
odling och litteratur, icke minst den som bäres
upp av Mobergs egen generation, vuxit, och
aldrig har odlarens möda tolkats mera
gripande än här. Knut känner sig förföljd och
orättvist behandlad, och han beter sig i sin
olycka och hämndlystnad ofta brutalt och
drumligt. När han i skolan får nedsatt
sedebetyg för en jämförelsevis obetydlig förseelse,
uppfattar han etiketten som en generell dom
över hela hans ungdom. Beslutet att lämna
denna trakt och detta hem, som så föga förstå
honom, blir allt fastare, och så fort han blivit
vuxen och kunnat tjäna ihop en reskassa
bryter han upp och går till staden och
böckerna.
Detta är det psykologiska förloppet i
Mobergs roman. Till någon lösning av sitt
personliga problem når Knut Toring inte. Han
är en typiskt kluven natur. Han längtar från
landet till staden och från staden till landet,
från kroppsarbetet till intelligensarbetet och
vice versa. Tydligt är alltså, att Toring ännu
ej kommit underfund med vari hans problem
djupast består. Kanske i äktenskapet,
antydningar därom saknas som sagt ej. Det utlovas
en fortsättning på romanen, och där få vi väl
veta om Toring skall lyckas rädda sin själ
genom att återgå till näringarna eller om han
skall få upp ett nytt, mera givande spår till
sin olyckas hemlighet.
Man recenserar inte Mobergs roman genom
att blött bena upp dess tankegång. Dess styrka
— och den har mera maskulin styrka än de
flesta moderna svenska romaner — ligger i
barndoms- och bondeskildringen. Kapitlet om
staden med dess sterila mardrömsstämning är
visserligen utomordentligt suggestivt, men på
allvar börjar Moberg visa vad han kan först
sedan han kommit tillbaka till Värend. När
handlingen går över dit, är det som om ett
fönster slagits ut och in strömmar luft och
doft och moln. Den egna
ungdomsutvecklingen är det finaste motiv en författare
någonsin får behandla, och tydligt är att
Moberg nu känt sig mogen att ge sig i kast
med det (liksom ungefär samtidigt Eyvind
Johnson, Harry Martinson och Ivar
Lo-Johans-son). Han har varit intensivt fångad av sin
uppgift och resultatet är en berättelse, som
inte har en enda död sida. Man har läst om
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
