Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Albert Viksten, Storm över niporna, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ALBERT VIKSTEN
läste Albert Vikstens nya roman undra om
doktor Harving var tänkbar i verkligheten.
Boken handlar kortast uttryckt om
arbetar-oroligheterna i ett norrländskt
industrisamhälle under kristidens och spanska sjukans
dagar, och Harving har kommit dit som
extra-läkare. Uppfostrad av en djupt religiös mor
och ursprungligen ämnad till präst blir han
så gripen av nöden, svälten och lidandena
bland befolkningen, att han beslutar sig för
att ordagrant följa Kristi bud om kärleken
till nästan. Han vägrar att ta betalt av sina
patienter, han ger bort vad han äger och han
bäddar åt sig själv på golvet för att busen
Gelin ska få ligga i hans säng på rena, vita
lakan. I referat verkar det som en ren
konstruktion, som om Harving helt enkelt vore
en idealbild av den kristne, men författaren
har lyckats förläna gestalten så många levande
drag, att man måste ta sig en funderare. För
min del har jag kommit till det resultatet, att
Harving är psykologiskt tänkbar, det vill säga,
jag tror att man verkligen skulle kunna stöta
på en ung man, så naiv, så fylld av
medlidande med mänskligt elände, att han vore
redo att offra allt. I en roman är han däremot
betydligt mindre antaglig. Varför kan jag
inte riktigt förklara. Kanske helt enkelt
därför att man i alla fall inte har mött honom
eller ens hört talas om honom. I viss mån
beror det naturligtvis också på författarens,
bristande förmåga av verkligt djupgående
karaktärsskildring. En viss grad av
idealisering eller karikatyr vidlåder alla hans
figurer, i synnerhet de kvinnliga. Med karlar,
helst stora, starka karlar utan alltför
komplicerat själsliv, lyckas författaren avgjort bättre.
Där har vi till exempel Spjut, uppviglaren,
upprorsledaren, fanatikern som svälter sig för
att egga sitt hat till det bestående samhället.
Han är en lika renodlad representant för hatet
som Harving för kärleken, men man har
lättare för att tro på honom. Han finns
säkerligen i åtskilliga exemplar bland de rabiataste
samhällsomstörtarna i vårt land. En annan
motpol till Harving är Gelin,
barnhusbarnet, rallaren, hustruplågaren, mordbrännaren,
skrävlaren och suputen. Han kan vara gjord
efter levande förebild. I historien om honom
kan man utläsa den djupaste kontentan i
Vikstens bok, och det är en varm och ivrig
protest mot bondearistokraten Karlfeldts vackra
vers om skillnaden mellan människa och buse.
Viksten håller på det bestämdaste före att
denna skillnad kan plånas ut, att busen också
är en människa, att också i hans bröst en
gnista av godhet finns nedlagd. Hur den skall
bringas att brinna klarare har han inget recept
för, men det framgår att förbättrade sociala
förhållanden torde kunna göra en hel del. Det
är om striden för dessa boken framför allt
handlar, om massornas kamp för en
män-niskovärdigare existens mera än om
individuella öden, och där har författaren lyckats
göra någonting ganska monumentalt. Hans
skildring av kristidens jäsande oro, av den
smygande agitationen, av larmsignalens
verkan på de enskilda arbetsplatserna och av
skarornas mångtusenhövdade uppmarsch har
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
