Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Albert Viksten, Storm över niporna, anmäld av Thure Nyman - Annie Åkerhielm, Det kluvna hemmet, anmäld av Barbro Linder - Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Prins Eugens konst, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
en bredd, en fart och en färg som kommer en
att lyssna till den frambrytande stormen över
Nipdalen med stigande spänning. Om man
likväl lägger ifrån sig boken med en viss
besvikelse, är det inte författarens fel utan
verklighetens. Det blev inte mera. Det blev
bara några futtiga ören påökt i timmen och
gratisskjuts hem, därför att ledarna svek och
myndigheterna var rädda för följderna av
blodsutgjutelser. Varken den onda viljan eller
den goda var av tillräcklig bärkraft för att
skapa förutsättningarna i verkligheten för ett
strålande epos om offer och hjältedåd. Den
-ena fick en fribiljett till Kanada för att
undvika efterräkningar — och därmed
martyrskap — för upprorsförsök, och den andra
fick en vacker fästmö. Den som vill bilda sig
en uppfattning om mentaliteten hos stora
delar av Sveriges folk, bör läsa Vikstens bok.
Han känner till den av egen erfarenhet, han
har tydligen tagit del på nära håll i händelser
liknande dem han skildrar här med en sådan
underström av varmt och äkta mänskligt
patos. Thure Nyman
Skilsmässoproblem
Annie Åkerhielm: Det kluvna hemmet.
Bonniers. 4: 75.
En skilsmässohistoria, som utspelas i
Stockholm, är motivet för ”Det kluvna hemmet”.
Ingredienserna är en matematikprofessor med
ett lidelsefullt intresse för sin vetenskap och
en kvinnlig sekreterare, som helt förstår
honom, medan hans hustru tillhör den typ av
kvinnor, som genom att vilja städa på hans
skrivbord och på annat sätt inkräkta på hans
vetenskap visar sig oförstående för hans
arbete; dessutom hyser hon en obefogad
svartsjuka mot sekreteraren. Så småningom blir
det skilsmässa och professorn bildar med
sekreteraren ett nytt hem i en liten
funkis-våning på Gärdet. Författarinnan slutar inte
där; vi få följa utvecklingen en bit till med
de komplikationer, som uppstår efter en
skilsmässa: mannen med två hustrur, barnen med
tre föräldrar och två hem etc. I sekreteraren
har professorn tydligen funnit sin idealfru;
medan den första hustrun var känslosam och
ologisk och anlagd för teatraliska scener, är
den nya behärskad och klartänkt och det
gemensamma vetenskapliga arbetet förhindrar
alla utbrott av svartsjuka. I de båda
vetenskaparnas funkishem på Gärdet tycks aldrig
några konflikter uppstå, trots att det med
tiden förefaller att bli tämligen trångbott, då
det ena efter det andra av barnen flyttar över.
Den frånskilda hustruns hem däremot
domineras av hennes härsklystna moder på ett föga
lyckligt sätt och föräldrarnas skilsmässa
påverkar den äldsta dotterns kärlekshistoria. Det
är ett tacksamt ämne författarinnan tagit
upp — synd bara, att de så att säga mera
moderna människorna, professorn, den andra
hustrun Paula, clartéisten, eller vad han nu
är, kandidat Gregerson är så pass skugglika
och abstrakta. Det kan inte hjälpas, att något
av matematikens torrhet vidlåder de båda
vetenskaparnas kärlekshistoria. Den
gammaldags och konventionella miljön kring den
första hustrun Tora och svärmodern är
däremot mera fyllig och levande; Tora med sitt
junoniska yttre och barnsliga inre och den
för alla andras angelägenheter intresserade
svärmodern är i sin trygga borgerlighet
synnerligen påtagliga. Handlingen flyter ledigt
framåt med fyndigt hopsatta scener, stundom
har man nästan en känsla av att någon sitter
och berättar en av ens bekantas
skilsmässohistoria, så många allmänna och välkända
situationer har författarinnan fått med. Utan
att någonsin gå på djupet är boken
underhållande, skriven som den är i författarinnans
vanliga lediga och stundom spirituella stil.
Barbro Linder
Prins Eugens konst
Gunnar Mascoll Silfverstolpe:
Prins Eugens konst. Nordisk Rotogravyr.
16:—.
En kunglig person är enbart i denna sin
egenskap en så märklig företeelse och utsatt
för så mycken publicitet och nyfiken
uppmärksamhet, att det för honom måste te sig
som en hart när hopplös och för andra som
en tämligen onödig uppgift att göra sig
gällande i någon annan egenskap. Prins Eugens
konstnärsbana har därför — trots att den i
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
