Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gustaf Ullman, Rast och vandring, anmäld av Bertil Malmberg - F. E. Sillanpää, Människor i sommarnatten, anmäld av C. B—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ligt försynta adelskap, vilka både värma och
imponera. Boken är ägnad hemmet, makan och
den lille sonen, och dessa föremål besjungas
med så fin ömhet, att resultatet blir på en
gång intimt och allmängiltigt. Det hem varom
dikterna handla är uppbyggt på en grundval
av solidaritet, och förhållandet mellan man
och hustru står i det osjälviska, naturligt
ömsesidiga tjänandets tecken. Men detta
familjeliv med sin vackert gyllene kontur är förvisso
ingen oprövad harmoni utan från många sidor
hotat med smärta och förstörelse: det ter sig
icke olikt en liten cirkel av stilla ljus i ett
ganska ogästvänligt mörker. Därför kan det
också bli till symbol för människolivet såsom
sådant, och därför tar man del av dess privata
händelser, vandrande skuggor och
glädjeämnen med den levande sympati som till sitt
väsen är igenkännande.
Svårare än att fastställa dessa dikters
mänskliga verkan är det att bestämma deras
konstnärliga värde. Men det vore orättvist att
förneka, att många av dem (om man
verkligen lyssnar) avslöja en skönhet, som icke
allenast är av moralisk art utan dessutom
sammansatt av andra, dunklare element, av
de ovägbara väsenheter som göra dikt till
dikt. Man kan peka på så intensiva strofer
som dessa:
En afton sjöng havet med djupare ton
än förut sin visa för hjärtan och stränder,
som stundom det sjunger, när vinden sig vänder.
Vi väcktes ur gyllene, soliga ron
med undran: ”Vad är det i rymden som händer?”
Nyss hade vi liksom förlorat varann
i skimrande glansen av sommarens himmel,
i sövande leda, i yrande vimmel.
Nu möttes vi åter, när höstsolen brann,
en flammande morgon bedårande grann.
Likväl måste det sägas, att Ullmans sena
diktning, rent artistiskt sett, icke kan jämföras
med hans tidiga poesi, som vid sitt
framträdande gjorde ett så oförglömligt intryck och
som behållit hela sin rytmiska förtrollning,
sin originalitet, sin oros musik, sin blåsiga
skönhet. Onekligen har hans språkliga
ingivelse förslappats med åren; han väljer
numera gärna former av en konventionell
regelbundenhet, som ingenting har
gemensamt med hans ungdoms nyskapande
verskonst men icke heller uppnår att bli klassiskt
F. E. SILLANPÄÄ
fulländad och mönstergill. Man frågar sig om
icke Ullman borde återknyta förbindelsen med
sin ynglingaålders landskap. Kanske skulle
”västerhavet” med sitt vågbrus kunna rädda
honom från den formella menlöshet som
alltför mycket präglat hans mannaårs dikt och
förnya den rytmiska egenart som man beundrat
hos den tidige Ullman. Bertil Malmberg
Nordisk sommarnatt
F. E. Silla n p ä ä: Människor i
sommarnatten. Översättning av Henning
Söder-hielm. Holger Schildt. 6:—.
Sillanpääs inspirationskälla har sannerligen
aldrig varit någon vak i isen. Men en brunn
i den finländska åkern har den varit, borrad
djupt i gödslad mylla — och luften har varit
varm, och i rymden där ovanför ha svalorna
kretsat. Räknar man undan några av denne
själslige, andäktige och obrottsligt gode
författares tidigare skisser, där poeten någon
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
