Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Caroline Miller, I ditt anletes svett, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Jordens barn
C a r o 1 i n e Miller: I ditt anletes svett.
Översättning av Einar Malm. Norstedts.
6: 50.
Gurli Hertzman-Ericson: Av jord
är du kommen. Norstedts. 6: 50.
Josephine Johnson: Nu i november.
Översättning av Anna Rudebeck.
Höker-bergs. 5: —.
Caroline Millers roman lär ha haft en
enastående framgång i sitt hemland Amerika, och
man kan förstå att denna intima skildring av
nybyggarliv i Sydgeorgia för cirka hundra år
sedan verkat med kraften av en uppenbarelse
för nutidens jäktade amerikaner. Kontrasten
mellan nu och då måste vara oerhörd för den
som lever i en storstad med dess jäsande,
pockande rytm. En smula sentimentalitet vid
tanken på förfädrens tunga lott och hårda
öden har väl också blandat sig i spelet. För
en svensk läsare bortfaller dylika bihänsyn,
och det kan inte hjälpas att boken därigenom
mister en del i intresse, ty i sig själv är denna
skildring knappast bärig nog att fånga det
helt och hålla det vaket till slutet. Det krävs
ett plus i spänning, konstnärlig gestaltning
eller vad det nu vara må, för att någonting
som ligger oss så fjärran som Sydgeorgia för
hundra år sedan ska kunna intressera och
gripa oss lika mycket som en skildring från
vår egen tid och miljö. Det saknas inte
dramatiska episoder, men de är ofta inte
motiverade annat än genom varsel. En gång om året
gör man en resa till kusten med bomull och
hudar och solrosfrö och roar sig. Det skänker
året sin rytm, liksom sådden och skörden.
Lias gifter sig med en flicka där nerifrån och
tar henne med sig hem. Han gör det på trots
mot fadern, som av egen erfarenhet vet vad
hon går för. Han är henne otrogen, men hon
älskar honom trots allt och tar hand om hans
barn med den andra. Till slut rymmer han
ifrån henne, och hon gifter sig med hans bror.
Hon älskar dem bägge. Det är en fin
skildring av kvinnligt psyke. Cean, som arbetar
som en slav åt Lonzo, lagar hans mat, hjälper
honom på majsfältet och i ärtåkern och föder
hans barn, det ena efter det andra, är också
en kvinnogestalt som man minns, typisk för
CAROLINE MILLER
sin klass, tålig och undergiven. Och Lonzo
själv, som drar sitt lass som en oxe och
drömmer om att bli så rik att han ska kunna köpa
sig några slavar som plantageägarna nere vid
kusten eller åtminstone en häst att spänna
framför oxvagnen, när han ska dit ner med
sina varor, har just den sorts monumentalitet
som endast jordens arbetare kan få.
Författarinnan har levat sig in i sina figurers vanor
och tänkesätt och skildrar dem med rik
förståelse, och bilderna ur deras dagliga liv
återges med en skärpa i detaljen som är
beundransvärd. Upptakten till boken, berättelsen om
Ceans och Lonzos bröllopsfärd till nybygget
och deras första omsorger och första blyga
intimitet, har en klassisk linje som tyvärr blir
alltför bruten och splittrad i fortsättningen.
Det finns ansatser som för både ”Markens
gröda” och ”Den goda jorden” i tankarna,
men till den nivån når inte Caroline Millers
bok upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
