Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Josephine Johnson, Nu i november, anmäld av Thure Nyman - Ernst Wiechert, Majorskan, anmäld av Thure Nyman - Rebecca West, Den sträva rösten, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
figurerna får aldrig någon riktig skärpa i
dragen, men i sitt lilla format är boken likväl
ett beaktansvärt konstverk. Thure Nyman
Vägen tillbaka
Ernst Wiechert: Majorskan.
Översättning av Irma Nordvang. Wahlström &
Widstrand. 6: —.
Den tyske författaren Ernst Wiechert
presenterades förra året för svensk publik med
romanen ”Färj karlen”, en delvis ganska ruskig
historia, som likväl hade obestridliga
förtjänster i stilistiskt såväl som psykologiskt
avseende. Den, nu utgivna ”Majorskan”
innebär ett avgjort framsteg. Uttrycksmedlen äro
desamma, men författaren har här ålagt sig
en välgörande avhållsamhet från våldsamma
effekter. Uppläggningen kommer en att vänta
sig en skakande tragedi i stil med
”Färj-karlen”, men i stället får man en med små
medel genomförd skildring av, hur den forne
soldaten och krigsfången Michael Fahrenholz
efter tjugu långa år vänder åter till
hembygden och till sist slår rot i fädernegårdens
mark. Det är en vandrande människotrasa som
finner ro tack vare jordens helande kraft och
tack vare en kvinna, majorskan på godset i
grannskapet. Hon är lika ensam som han och
lika långt borta från allt vad människofruktan
heter. Mellan dem utvecklar sig en förälskelse,
som får sin prägel av hennes genom lidandet
vunna själsliga nobless. De flesta författare
skulle ha gjort ifrån sig motivet i en novell,
men Wiechert har lyckats göra en roman av
det, utan att läsarens intresse annat än
undantagsvis slappas. Han har en viss dragning åt
det mystiska och en svaghet för symboliska
handlingar, och det abnorma inslaget saknas
inte heller i denna roman. Michaels far blir
vansinnig, när prästen i församlingen
försöker övertyga honom om att sonen inte är en
gengångare utan en levande människa med
dopattest och tjänstgöringsbetyg. Men det
mest utmärkande för skildringen är den
egendomligt dämpade, drömlika dager som vilar
öVer det hela. Det är en så lågmäld stämma
som berättar, den skulle verka entonig, ja,
enformig, om inte språkets skönhet gåve den
ett vibrerande liv. Mycket lämnas outsagt men
likväl ingenting oklart. Skymningen och
natten är den tid då han helst låter sina figurer
träda fram. Då brottas själarna med sina
lidanden, sina problem. Under den klara
dagen dölja de sig bakom enkla sysslor. Han
går dem inte in på livet, han riktar inga
strålkastare mot dem. Han smyger sig intill dem,
han smeker fram deras drag, han gläntar på
dörren till hjärtats kamrar och låter oss kasta
en blick dit in. Och det är nog för att vi ska
förstå. Wiecherts böcker hör inte till dem som
man blir glad av att läsa, snarare en smula
förstämd och beklämd, och inte ens
upplösningen verkar befriande, åtminstone på den
som inte obetingat tror på själva myllans
frälsande allmakt. Men långt efter det man slagit
igen boken sitter man fången i det grepp
författaren fått om en. Översättningen torde ha
sin del däri. Den verkar kongenial, vilket
man inte kan säga om det fantasilösa
omslaget med den löjliga sprattelgubben.
Thure Nyman
Den sträva rösten
Rebecca West: Den sträva rösten. Fyra
korta romaner. Översättning av Martin
Rog-berg. Gebers. 6: 50.
Den av modern anglosachsisk litteratur
intresserade kan knappast ha undgått att stifta
bekantskap med den spirituella och idérika
kritikern Rebecca West, alias miss Cecily
Isabel Fairfield, icke för intet härstammande
från det Irland, som skänkt världen Oscar
Wilde och Bernard Shaw. Däremot torde det
vara tvivel underkastat, om så många svenskar
lärt känna henne i hennes egenskap av
romanförfattarinna. Vad beträffar hennes första
roman, ”The Return of the Soldier”, är en
sådan obekantskap heller inte liktydig med
ren förlust, ty det är faktiskt ingen särskilt
märkvärdig bok och mer än en har på ett
skickligare och mer minnesvärt sätt gjort sina
variationer av det tema, som är
grundmelodien i denna roman.
Så mycket livligare kan man anbefalla den
kollektion av fyra korta romaner, som nu
under titeln ”Den sträva rösten” föreligger i
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
