Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rebecca West, Den sträva rösten, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
REBECCA WEST
Teckning av Wyndham Lewis.
en svensk översättning, som det är en njutning
att läsa. Denna bok hör till de värdefulla, och
det vore sorgligt om den skulle drunkna i den
uppsjö av litteratur, som enligt en underlig
tingens ordning vid denna tid på året väller
ut över land och stad. Den blottar en rik fond
av människokunskap. Den har kvickhet och
behag. Den är illusionslös och öppenhjärtig;
men dess syn på människor, deras svagheter
och löjligheter, kan inte fördenskull kallas
brutal eller nedlåtande. Vill man kalla detta
successiva avslöjande av mänsklig haltlöshet
för grymhet eller infami, får man samtidigt
lov att erkänna, att de exemplar av släktet
homo sapiens, som Rebecca West med
psykologiskt raffinemang, med kall och metodisk
analys avslöjar, tills de stå där ömkligt nakna,
inte heller äro värda en mildare behandling.
”Livstidsstraff”, den första av dessa korta
romaner, är en skildring av ett äktenskapligt
inferno. Den kvinnliga kontrahentens
raffinerade sadism, hennes kalla förvärvsbegär och
sterila egoism skildras med en virtuositet och
en sakkunskap, som kunna leda tanken till
Strindberg. Dessa äkta makar ömsom
attrahera, ömsom repellera varandra. I hat och
kärlek äro de bundna vid varandra, men i de
stunder då de älska varandra är det med en
gråtklump i halsen. Tragiken kunde i själva
verket inte vara djupare.
Ett liknande tema utvecklas i den berättelse,
som bär titeln ”Världens salt”. ”Världens
salt”: det är Alice Pemberton, änglalikt
oskuldsfull och samtidigt outhärdligt grym
i sitt blottläggande av sin omgivnings sårbara
punkter. Hennes beskäftighet är en mani, och
omedvetet utövar hon en terror och tortyr,
som är så fruktansvärd, därför att den sker
med så oändligt raffinerade redskap. Det är en
mästerlig, i tekniskt avseende fulländad studie.
Ypperligt är också det porträtt av en
amerikansk affärsman som tecknas i ”Visionen
som dröjde kvar”. Den bild hon ger av
mannen har mer än ett drag, som bevekar. Det är
till slut hans naivitet som avväpnar oss. Hans
rörande omsorg om den sjuka hustrun, hans
chevalereska omvårdnad av den lojala
väninnan — allt är endast utflöden av ett i grund
och botten oanfrätt och vänsällt sinne.
Praktnumret i denna bok är emellertid den
berättelse, som fått titeln ”Det finns inga
samtal”. Den bygger på en psykologisk insikt,
som Rebecca West med mycken spiritualitet
utvecklar på följande sätt:
”Det finns ingenting sådant som samtal.
Det är en illusion. Det finns monologer som
korsa varann, det är alltsammans. Vi tala;
vi sprider ljud omkring oss, ord, ett utflöde
av oss själva. Ibland täcka de delvis cirklarna
som spridas av andra. Då påverkas de av
dessa andra cirklar, naturligtvis, men inte
därför att det uppstått någon verklig kontakt;
det är bara som när en scarf av blå chiffon
på en dams toalettbord ändrar färg, om hon
kastar en scarf av röd chiffon över den.
Det låter höra sig, och vad den berättelse
som illustrerar denna tes beträffar, verifierar
den till fullo sanningen i detta kategoriska
påstående. Fabeln är i och för sig enkel nog:
marquis de Sevenac, en trots sina femtio år
ännu ganska fräsch lebeman, gör bekantskap
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
