Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gunnar Agge, I svart tjänst mellan vita stormakter, anmäld av Axel Elvin - Fride Hylander, Ett år i tält bland hedningar, anmäld av Axel Elvin - Ladislas Farago, Abessinien, anmäld av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tar Sigfrid Siwertz’ bekanta skildring har all
svensk litteratur på området utgått från
missionärernas led. Detta gäller också om det
senaste tillskottet till den icke obetydliga
samlingen, läkaren Gunnar Agges bok, ty
visserligen skildrar författaren sitt arbete i
kejsarens tjänst, men till denna kom han direkt
från en mångårig verksamhet vid svenska
mis-sionssjukhuset i Harrar. Först 1930 började
man på allvar pacificera Ogadenprovinsen
och dess krigiska somalier, och för detta
arbete i ett hälsofarligt tropiskt stäppland
var det nödvändigt med en läkare. I Ogaden
ligger Ualual, och provinsen har som helhet
varit huvudhärden för den abessinsk-italienska
schismen, innan krigshändelserna började.
Överhuvud är det ytterst få vita (utom
italienska kolonialsoldater) som varit här nere i
Ogaden. Det enda mera betydande arbetet om
Somalihalvöns inre är H. G. C. Swaynes 1894
utgivna ”Seventeen Trips through
Somali-land”. Sjutton resor, det låter
förtroendeingivande, men även om Agge inte kan
åberopa sig på lika många, blir man i hans
sällskap snabbt på det klara med att också han
vet vad han talar om. En betryggande
vederhäftighet förefaller att prägla hans
framställning, och han ger en synnerligen upplysande
redogörelse för Ualualkonfliktens förhistoria
och förlopp. Han behärskar amhariskan,
känner personligen alla amharaledarna där nere
(man måste hålla huvudet klart för att inte
blanda ihop dem!), och han är en klipsk karl
som vetat att ha ögon och öron öppna.
Boken handlar icke endast om de italienska
förvecklingarna — lyckligtvis, ville jag
till-lägga. Som helhet är den en högst intressant
skildring från detta föga kända Ogaden. Ur
litterär synpunkt är den ingenting
märkvärdigt men så mycket mer som
miljöbeskrivning. Agge känner verkligen de färgade, han
har samma förstående inställning gentemot
dem som man förut mött hos turkanasvensken
Eric von Otter. Med en rysning inför vissa
avskyvärda detaljer inser man att här bland
somalierna i sanning behövs civilisering, om
också italienarna inte äro de rätta för
uppgiften. Riktiga pärlor äro några högst
lev-nadsvisa historier, berättade av en somalier.
Två berättelser om kvinnans list kunde vara
plockade direkt ur Boccaccios ”Decameron”!
Det jag skulle vilja anmärka på i boken är,
att Agge kan så oerhört mycket om sitt ämne,
att han i viss mån tycks glömma hur litet
hans publik kan. Jag skulle ha uppskattat en
fylligare orientering i allmänna frågor, till
exempel angående Abessiniens olika folk,
deras ursprung och religioner, om klimat och
regntider, än som bjuds i inledningen.
Dessutom visar Agge, när han skildrar naturen, att
han åtminstone som författare har mera sinne
för detaljerna än för de stora dragen i Ogadens
landskapstyper. Det är nog litet småskuret,
och man får mera lita till den egna fantasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
