Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 116 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Sven Stolpe: Pierre Loti i Jerusalem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grant — på grundval av sakkunniga
anvisningar meddelade av Lotis son! — alla hans
erotiska äventyr — samtliga utomordentligt
tarvliga och själlösa. Vintern 1882 upplever
Loti till exempel som vanligt en ojämförlig
passion, som kommer honom att nedskriva de
monumentala raderna: "Kort sagt, jag har
endast levat genom kärleken, jag ser
ingenting annat i livet än kärleken .. ."
Författarinnan utbreder sig vältaligt över denna
stormande passion. När den gudomliga tillbedda
lämnar den trettioårige Loti för en yngre
älskare, konstaterar han, att ingen gjort honom
mer ont. Men samma vinter förför han en
ung kvinna i Brest, och omedelbart därefter
står han i beredskap att erövra en fiskarflicka
från Paimpoul. . . Det är verkligen alldeles
skakande i sin djupa mänskliga tragik.

PIERRE LOTI i sin krafts dagar

Vill man ha en inblick i denne libertins
och världsberömde diktares innersta, skall

man läsa det brev han tjugusjuårig skrev till
sin vän William Brown:

"Tro mig, min stackars vän, tiden och
utsvävningen äro två bra botemedel... Det
finns ingen Gud; det finns ingen moral;
ingenting av det som man har lärt oss att
respektera finns; det finns ett liv, som flyter
fram, och av vilket det är logiskt att kräva
största möjliga njutning i avvaktan på den
hemska final som är döden... Jag skall
öppna mitt hjärta för dig, ge dig min
trosbekännelse: jag har som norm för mitt
handlande att ständigt göra vad som behagar mig,
i trots mot ali moral, ali social konvention.
Jag tror på intet och på ingen; jag älskar
intet och ingen; jag har varken tro eller
hopp . . ."

Lemaitre i sitt välombonade bibliotek blir
gripen även av denna floskel. Han jämför Loti
med Byrons korsarer, och säger, att han har
i en ny version återupplevat hela sitt
århundrades moraliska utveckling. Hade den store
kritikern haft tillgång till det material, som
nu är publicerat — särskilt Lotis dagböcker —
skulle han icke ha tagit den trevlige
sjöofficerens filosofi så på allvar. Det finns i själva
verket ingenting hos Pierre Loti, som inbjuder
till allvarlig respekt. Hela hans liv är
sensationer, fysisk njutning och besk ruelse
därefter. I själva verket intresserar han endast
genom sin absoluta oandlighet, sin
konsekventa omänsklighet. I världslitteraturens
stora menageri vandra många underliga och
fascinerande djur. Loti är ett av de kusligaste.
Han vinner ära och ryktbarhet, han hedras av
regeringar och suveräner som en furste, han
blir akademiledamot och vän med tidens
största genier — ändå är hans själ en ung
kannibals. Hur är något sådant möjligt?

En tillfällighet gav mig gåtans nyckel. En
dag fick jag med posten några skrifter av
Loti samt ett porträtt. Det senare fascinerade
mig. Det var Loti som åldrad, en bild som
bjärt kontrasterade mot de vanliga fräscha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>