Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 201 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Kjell Strömberg: Paul Bourget och eftervärlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sixte, förklara och försvara sitt handlingssätt
som ett psykofysiologiskt och för ali del också
sociologiskt experiment av största intresse för
den heliga vetenskapen. Vetenskapsmannens
kallblodighet har han icke ett ögonblick
förlorat under experimentet; i varje fall räknar
han icke själv med temperaturförändringar
inom sitt eget känsloliv som möjlig "felkälla".
Det gör dess värre heller icke författaren, och
därpå stupar hela resonemanget, eller
förvandlas till ett rent undantagsfall, tillhörande
de abnormas värld. Det är tes- och
tendensromanens vanliga fel: Dumas fils väljer en
onaturligt ädel kameliadam för att försvara
yrkets heder, och Ibsen ger sin dockhemsfru
den mest omaka av makar, lika odräglig som
ohederlig till råga på olyckan, för att
motivera äktenskapets omoral.

PAUL BOURGET Efter en teckning av J. Simont.

Bourgets tes är alltså, att vetenskap och
moral, individuell såväl som social, stå i
oförsonligt motsatsförhållande till varandra.
Taine, som icke kunnat undgå att känna sig
smärtsamt träffad, har själv i ett långt och
värdigt brev till författaren grundligt påvisat
falskheten i hans problemuppställning. Han
fäster sig icke vid den banala
förförelsehistorien utan går genast till frågans kärnpunkt:
representerar Sixte, hans. påstådda alter ego
i romanen, verkligen modern vetenskap? "Ni
har givit honom en otillräcklig hjärna och en
otillräcklig vetenskaplig skolning", heter det
i brevet. "Han känner endast ytan. Han har
gått på föreläsningskurser, han har läst böcker,
ingenting annat." Vidare:

"Han har systematiskt avhållit sig från
varje praktisk erfarenhet, av den verkliga
världen har han bara sett sin fars butik och
flanörerna i Jardin des Plantés; han läser inte
tidningar, han har aldrig rest, om den sociala,
politiska, litterära, kommersiella, industriella
världen och de mänskliga typer, som man där
finner, vet han mindre än den mest bornerade
hökare och den trångskalligaste bonde. Och
utifrån denna kolossala okunnighet tillåter
han sig draga slutsatser rörande samhälle och
moral... En verklig vetenskapsman, en sann
filosof har aldrig talat på det viset."

Han har analyserat en enstaka cell utan att
tänka på att en cell ingår i ett system, och att
om en cell genom sina avsöndringar förgiftar
en annan cell, så har den orätt och bör
avskiljas, eftersom den gör hela organismen illa.
Kan han inte skilja på vad som för individ
och samhälle är gott eller ont, så finns det
domstolar och gendarmer för att ge honom en
nyttig tankeställare. Och Taine påpekar,
hurusom han själv i sin stora franska
revolutionshistoria alltid förenat den psykologiska
förklaringen med en moralisk värdering. Med
andra ord, Bourget har i genomskinligt syfte
renodlat specialisten, vad man med Goethe
skulle kunna kalla Wagnersidan av den
vetenskapliga begåvningen, medan han
samvetsgrant ignorerat, att den verklige forskaren
måste vara något av en Faust med universell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>