Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - John Landquist: Psykologiens forskningsgrenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGIENS FORSKNINGSGRENAR
förmåga vid intelligensprövningarna. Det blir
sålunda icke nog med att undersöka de
test-prövade överlägsna begåvningarnas framtida
insatser i Amerikas kulturliv, utan man får
också pröva vilka tests de personer
överhuvud, som en gång komma att inta ledande
platser i Amerikas kulturliv, på skilda
områden hade i sin barndom.
I allmänhet anses bland intelligensforskarna
intelligensens växt vara avslutad vid sexton
års ålder. Därmed menas då att sextonåringar
lösa lika bra som normala vuxna de uppgifter
som föreläggas i testen för denna ålder. Men
man har ansett sig böra göra ett undantag
för de överlägsna intelligenserna och antar
att de fortsätta att växa en tid. Sandiford
föreställer sig, att Aristoteles’ intelligens
fortsatt att växa tills han blev trettio år eller
därutöver. Även tvivlar han på att en normal
intelligens kan förstå Einsteins
relativitetsteori. Han framställer antagandet att endast
personer, vilkas intelligens fortsatt att växa
till tjugu år, kunna förstå denna teori.
Härmed kommer Einsteins teori i ett vanskligt
förhållande till den normala intelligensen,
och man måste uppenbart sätta i fråga i vad
mån det kan vara lämpligt, att deri moderna
fysiken undervisas i de högre allmänna
läroverken.
Intelligensforskningen kan icke vara en
naturvetenskap av följande grunder. Den kan
icke exakt konstatera sitt undersökningsobjekt:
den normala intelligensen. Normen för
normal intelligens kan endast fastställas genom
en ungefärlig värdering. Vidare föreligga de
felkällor som bestå i frågornas mindre
lämplighet eller missuppfattning av dem och i
försöksledarens subjektiva bedömning. Dessa
felkällor kunna endast ungefärligt beräknas. För
det tredje kan icke intelligensmätningen vara
naturvetenskap, emedan den icke kan, liksom
naturvetenskapligt förfarande fordrar, isolera
sitt objekt. Varje mänsklig varelse är näm-
ligen en helhet och intelligensmätningen kan
icke beräkna känslo- och viljelivets
inflytande vare sig på individens nuvarande
tillstånd eller på hans framtida inriktning och
utveckling.
Slutligen kan den experimentella
intelligensforskningen inte vara en naturvetenskap,
emedan den högsta delen av dess föremål icke
är tillgänglig för experimentet och den ställer,
om den gör detta gällande, endast ett falskt
anspråk. Intelligensproven kunna aldrig
anställas så att de utöva en skapande
verksamhet, och även om detta vore fallet, skulle
ändå inte psykologen kunna vara
betygssätta-ren däröver. Den högre intelligensen studeras
i dess verk och endast därstädes, och i den
mån ett psykologiskt studium av dessa
intelligensverk kommer i fråga, tillhör det den
humanistiska forskningen.
Föreställningen om psykologien som
naturvetenskap och föresatsen att göra den därtill
ha ingalunda varit utan gagn för psykologiens
utveckling. Utgång från oriktiga
förutsättningar hindrar nämligen ingalunda att man
gör värdefulla vetenskapliga upptäckter. Så
utgick Ebbinghaus i sina experiment med
inlärande av de meningslösa stavelserna från
den oriktiga förutsättningen att han bär skulle
studera associationerna renodlade och därmed
också komma på spåren inlärandets rena
processer. Han fann den ofrivilliga
komplexbildningen mellan stavelserna, det meningsfulla
materialets utomordentliga företräde vid
inlärning, den större lättheten att inlära
helheter framför styckade delar. Han fann kort
sagt hur själen vid inlärning kämpade mot
det meningslösa som ett främmande element.
På samma sätt har den experimentella
intelligensforskningen icke funnit det mål den gick
ut att söka, den allmänna intelligensen och
exakta kvantitativa mått för dess stigande,
men den har riktat våra föreställningar om
intelligensens sammansatta karaktär. Den har
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
