Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
att denna historiska studie snarare blivit en
apologi; författaren har ordnat innehållet
efter den apostoliska trosbekännelsen och är
från början så orubbligt övertygad om
kristendomens ursprunglighet och ensamstående
ställning, att han troligen aldrig kunnat se
verkliga bröder och konkurrenter till den i
senantikens olika religioner och läror, och hans
övertygelse har färgat hans inställning till
andra vetenskapare på området;
Mithras-forskaren Cumont till exempel citerar han
alltid med misstro och ovilja. Men han citerar
honom dock, liksom han omnämner och citerar
överhuvudtaget hela den litteratur som här
kommer i betraktande, och den är jättelik;
han har läst och utnyttjat hela den kolossala
litteratur som grekiska kulter, filosofiska
system och kulturkretsar gett upphov till
— källorna såväl som den moderna
forskningen — för sitt förnämliga arbete. Läsaren
förs här genom den tidiga kristendomens hela
andliga källområde, en vandring som leder
genom en oerhörd mångfald av system, kulter,
mytologier, filosofiska och teologiska
lärosystem — så gott som alla Västerlandets
andliga värden kommer under analys. Att
ha komponerat hela denna rikedom och ha
gestaltat den från en fast ståndpunkt är redan
detta en förnäm prestation och en stor
förtjänst; som forskare, samlare och
systematiker kan Karl Prümm nämnas vid sidan av
sin ordens stora lärda. Om han verkligen
objektivt har avgjort den historiska fråga,
som han själv har formulerat, vågar jag inte
avgöra. Frågan huruvida möjligen i stället
för den judisk-kristna tron även en annan
tro skulle ha kunnat erövra världen, är dock
bara retorisk; vad som har hänt har hänt, och
det är bara en fantasilek att försöka föreställa
sig, vad som kunde ha blivit av kristendomen
och världen, om till exempel den mest: aktive
av alla kristna, Paulus, skulle ha gripits av
någonting annat än kristendomen. Historiskt
har kristendomen inget ytterligare behov av
bevis, den har segrat och har behärskat och
förändrat världen. Och i vår tid har den
ryckts med in i vår kulturs kris — därav
vårt starka intresse för dess första historia —
och den kommer, om den skall kunna bestå,
att nödgas hävda sig i en helt ny epok.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
