Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Recensioner - Nils Bohman: Skälmhistorier - Johannes Edfelt: Camera obscura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
valt marknaderna till arbetsfält. Han berättar
osminkat, hur han valde skojarbanan och vad
han uträttat där. Han kommer från ett
förmöget hem och har fått en god uppfostran,
men i Cambridge, där den skall avslutas,
upptäcker man plötsligt, att han inte alis passar
ihop med ärevördiga institutioner som
universitetet där, och han får ge sig i väg till
London igen. Sedan han här experimenterat inom
en rad yrken med föga framgång, tar han
resolut sin Mats ur skolan och ger sig i väg ut
på landsvägarna i en oklanderlig frackkostym
och chapeau claque för att på ett
gentlemanna-mässigt sätt trolla lättrogna människors pengar
ned i sin egen ficka. Han blir spåman, och
eftersom han är god psykolog och artig mot
damerna, behöver han inte lida nöd. Han
tröttnar emellertid småningom på
spådomsfacket och etablerar sig som försäljare av
onduleringsapparater. Till en början är
ondu-leringens väg törnbeströdd för honom, men
han ger sig inte, och när boken slutar, har han
hunnit göra en betydelsefull insats i
hårför-skönandets intresse.
Det är emellertid inte bara hans egen
verksamhet, som tilldrar sig intresset, utan
också skildringen av de lustiga vagabondtyper
han möter. Han blir god vän med en mäktig
zigenardynasti, som hjälper honom, när han
är i trångmål, han samarbetar med "nasare"
och han skaffar sig en kompanjon från ett
industrisamhälles slumkvarter, en flickunge,
som heter Sally och som tydligen blir
avgörande för hans öde. Hur detta till slut
gestaltar sig, får man gissa, men tydligt är, alt Sally,
som har en utpräglad affärsinstinkt, anser
landsvägen vara ett bättre verksamhetsfält än
ett aktningsvärt Londonkontor, och man får
dra den slutsatsen, att hjälten med en sådan
rådgivare förblir en oförbätterlig vagabond.
Man tycker nästan det är synd, ty boken har
en egendomlig förmåga att hos läsaren skapa
en verklig oro för mr Allinghams skull, och
om man som anmälaren har en viss faiblesse
för borgerligheten, känner man sig nästan
ledsen över att han inte stadgar sig. Man vill
ju bevars, att allt skall sluta så väl som
möjligt, och för ett lyckligt slut hade det här
fordrats, att hjälten efter alla skämtsamma
bravader inom moraliskt tvivelaktiga
näringsfång återgått till ordningen. Nils Bohman
Camera obscura
V. SIRIN: Camera obscura. Översättning
av Hjalmar Dahl. Wahlström
& Widstrand. 4: 50.
Förvisso sakna de författare, som i våra
dagar sett troner ramla och revolutionsvindar
sopa bort regimer, som endast voro kolosser
på lerfötter, inte stoff för litterär
verksamhet, men det är som skulle deri brutala rytm,
det hetsiga tempo, som karakteriserar
tillvaron av i dag, utestänga grundbetingelserna
för skapandet av monumental och förblivande
ordkonst. Såtillvida voro säkerligen de
aristokratiska emigranter, som av franska
revolutionens storm tvingades i exil, lyckligare
lottade. Tänker man närmast på de ryska
skriftställare, som genom 1917 års
omvälvning hals över huvud måste lämna sitt
fosterland, så är det tydligt, att deras produktion
blivit lidande på det ombyte av jordmån,
vartill de tvingats, och den rastlösa,
kringflackande tillvaro, som blivit deras
existensform. Undantagen endast bekräfta denna regel.
Så småningom har emellertid en ny
generation vuxit upp i förskingringen, och denna
yngre årgång kan av naturliga skäl ej på
samma sätt som den äldre vara bunden vid
minnena från hemlandet; ja, i vissa fall tyckes
den helt ha avskurit förbindelsen med sitt
nationella förgångna.
En representant för denna yngre ryska
berättargeneration utanför hemlandets
gränser möter man i V. Sirin, pseudonym för
Vladimir Nabokov, en man i
trettiofemårsåldern, tillhörande en släkt av liberala
aristokrater, som i hemlandet gjort en aktad insats
på mer än ett kulturellt område.
Medan äldre emigrantförfattare som Bunin,
Balmont, Sjmeljov, Osorgin som förnämsta
inspirationskälla och kraftreservoar ha
minnena från en förgången era och med den
utstöttes längtan ständigt återvända till rysk
miljö, har en man som Sirin resolut kastat
loss från den jord, från vilken han för övrigt
endast kan ha några mer eller mindre diffusa
barndomsminnen. Av hans slaviska
härstamning är det svårt att upptäcka mycket i hans
nyligen på ett utmärkt sätt till vårt språk
överflyttade roman "Camera obscura". Han
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
