- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
362

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Artur Lundkvist: Diario de Gran Canaria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARTUR LUNDKVIST

behärskar det gamla visselspråket och
samtalar med varandra över avgrunder och dalar
blott med hjälp av läppvisslingar. De är
ättlingar av ett folk bland vilket även kungarna
var herdar och bodde i grottor. Glömskans
ättlingar, förlorade i tidens och bergens
dimmor, i dalarnas ekon och de drivande skyarnas
formlöshet.

*



Redan har fjärilar och trollsländor förirrat
sig in i mitt rum. Nu väntar jag kanariefåglar
i nya färger, papegojor som talar ett sällsamt
språk och vilsekomna flygfiskar som flaxar
med sina fenvingar likt vattenstjärnor mot
väggarnas murytor.

Slingerväxterna vältrar över muren i en
blommande blå bölja, omslutande en
skorstenspipa ur vilken en liten rök drar upp,
dansande i vinden: ja, den dansar som en
liten tunn, fladdrig varelse, reser sig på tå
som en danserska med böljande lemmar under
slöjan, skälver till och skyggar skrämd åt
sidan, trycker sig huttrande intill muren och
upplöses långsamt i snåret av blommor.

Stormilen rycker loss en fågel ur dess
flykt och slungar den ner mellan husen likt
en avbruten gren med ett par fladdrande blad.

Ett tåg av skuggor drar in bland bergen:
det är molnen som vandrar i himlen och
på jorden. Deras famlande händer beskuggar
staden och de mumlar dovt i sina mantlar.
Mannen på fältet fångar de första
regndropparna med utsträckta händer.

Korparna skräms bort av apelsinträdens
fullmogna sken. Deras glädjerop när de finner
ett byte bland klipporna är även det en
sorgklädd klagan.

Den röda muren färgar bränningen: det är
som om fiskarna förblödde i havet.

Las Palmas är inte utan palmer, hårt
dekorativa men ganska tröstlösa för känslan:

de bara står där och vässar hotfullt sina blad
i vinden under metalliskt gnissel. Vid plazan
med strandpromenaden sitter diktaren Galdos
i smutsgul sten ute på piren, i en trött attityd
som om han just höll på att lägga sig eller
möjligen stiga upp efter en alltför kort sömn.
Kring diktaren sitter tålmodiga män med
metspön och hämtar upp små färggranna
fiskar att sprattla och glänsa i vattenpölarna.
Krabborna kryper otäckt över de
grönslem-miga stenmurarna och i plazans paviljonger
skakar tärningsspelarna sina rockärmar över
borden.

Och där börjar Triana, huvudgatan,
butikernas, elegansens, flanörernas och
festligheternas gata. Den är inte vidare lång och
inte heller vidare bred; den ägnar sig väl för
den anhopning, för det slags koncentration
som spanjorerna älskar.

Stadens hus är av sten, de flesta bara enkla
kuber, med tillslutna fönsterluckor: gravar för
familjelivet. Från väggarna pekar tunga
järnrör ut likt små gammaldags kanoner och
kommer husen att verka ännu mera
otillgängliga och befästa. Deras uppgift är dock helt
fredlig, nämligen att leda bort regnvattnet
från taken. När det någon sällsynt gång
regnar blir det ett plask i gatorna från alla
rören: staden förvandlas plötsligt till en
munter springbrunn.

Inne i husen sprider stengolven och
stenväggarna sin kyla. Mitt i finns ett slags hall
där en fyrkant av himlen utgör enda taket
och dagsljuset strömmar in. Där växer mången
kaktus, mången liten palm i kruka under
kärleksfulla kvinnohänders vård; där hoppar
liten apa och papegoja och små fåglar i bur;
men korgmöblerna knastrar realistiskt torrt
och från väggarna blickar en dyster
försakelsens Madonna i mörkt tryck.

De sovandes antal är stort i staden.
Chaufförerna ligger och sover inne i sina bilar, deras
vänner sover på fotstegen, och kuskarna sover

362

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free