Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Artur Lundkvist: Diario de Gran Canaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIARIO DE GRAN CANARIA
utsträckta på drosksätena. Vid stranden ligger
karlar och sover i sanden bredvid de
uppdragna båtarna. De gamla spårvagnarna som
står halvt förvittrade av sol utanför
spårvagns-stallarna är fullsatta med sovande. Kring
husväggarna. på dörrtrösklar och trappsteg ligger
sovande; kring de stora männens statyer vilar
sovande. Vid ett hål i marken, vid ett bygge
eller upplag, vid varje förment arbetsplats
ligger män försjunkna i sömn.
Kanske är det en hopplöshetens sömn av
människor som bara har tomhet att vakna till.
Det är alltså männen, men var är
kvinnorna, var sover kvinnorna? Inne i husen, bak
stängda fönsterluckor, antagligen. Kvinnorna
är alltjämt i hög grad instängda,
underordnade en tyrannisk konvention och noga
bevakade av varandra. Men de tycks fulla
av oro, av bristfälligt kuvade lustar, av ett
slags vulkanisk otålighet. De springer ständigt
och tittar i dörrarna, de irrar omkring på
taken och balkongerna, vänder huvudet åt ena
hållet och åt andra hållet, spanar och spejar
som fåglar, tycks alltid vänta på något, alltid
stirra efter något i gatan. Mot kvällen öppnas
fönsterluckorna och överallt böjer sig kvinnor
ut, det är deras uråldriga rättighet och de
liksom insuper hela gatan och skymningen och
varje förbipasserande med den girigaste törst.
Gatorna är kantade med kvinnohuvuden, med
vågigt kvinnohår, med glödande kvinnoögon,
med brinnande kvinnomunnar, med längtande
kvinnokön, med komprimerad, perverterad,
elektriskt skälvande kvinnolust, brutal,
elementär, opersonlig, nattlig! Kanske är deras
oro gammal, inte ny och vaknande. Kanske är
de fångar utan att inse sin fångenskap och gör
sig vackra till kvällen i omedveten
frihetsberedskap. Men kvällen går och ingenting
förändras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
