Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner - Bertil Malmberg: Mystiken och poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKEN
OCH POESIEN
HANS RUIN: Poesiens mystik. Natur och Kultur. 12: 50.
Recension av BERTIL M ALM BERG
Att dikten inrymmer ett mystiskt element,
det är något som alltid har stått klart för
eftertanken, och även under sådana epoker
som inom det andliga livet, med
undanskjutande av en irrationell erfarenhets
villsam-mare fakta, företrädesvis eftersträvat en logisk
ordning har man aldrig kunnat helt blunda
för det poetiska skapandets upprinnelse ur
mystiska källor. Hade det varit annorlunda,
skulle Boileau svårligen kunnat inleda sin
estetiska codex med dessa också för den börne
romantikern acceptabla alexandriner:
C’est en vain qu’au Parnasse un téméraire auteur
pense de l’art des vers atteindre la hateur.
s’il ne sent point du ciel 1’influence secrète.
si son astre en naissant ne l’a formé poète.
Diktarskapet är alltså en mystisk
angelägenhet, det är där fråga om något så främmande
och ogement som att vara kallad och utvald.
Den som icke tubbas och drages av hemliga
makter, av en mystisk determination, kommer
aldrig att tillhöra poesiens förtrogna. Detta
är emellertid -så mycket mer ovedersägligt, ju
vagare och mer flytande den betydelse är
som vi tillägga begreppet mystik. Ju mer vi
bestämma dess innebörd, ju mer vi förankra
det inom en given idékrets, desto mindre
kommer det att bli användbart som hjälpmedel,
när det gäller att aktualisera för tanken
poesiens väsen och verkan. Hans Ruins rikt
dokumenterade undersökning beträffande
diktens mystiska natur förfelar sin avsikt, därför
att den med doktrinär iver söker identifiera
skönhetslivets mångtydiga erfarenheter med en
alldeles speciell mystik och upptäcka en inre.
fundamental motsvarighet mellan diktens och
den religiöst extatiska fromhetens psykologi.
Ruin har ägnat ett ganska lysande kapitel,
vilket (taget för sig) ter sig imponerande nog.
åt en reglering av den mystiska fromhetens
gränser. Han både utvidgar och inskränker
gentemot allmänt gängse åsikter begreppet
religiös mystik, och man följer denna process
med verklig spänning och intellektuell
tillfredsställelse. Den av ett flertal forskare
företrädda meningen, att endast den radikalt
intro-spektiva fromheten, vilken söker och uppnår
identitet med det gudomliga, har rätt att kallas
mystik, delas icke av Ruin. Enligt honom
faller också den gemenskap med gudomen, där
det alltjämt är fråga om ett jag och ett du
och tvåhetens princip ingalunda är
suspenderad, inom gränserna för den verkliga
mystiken: profeten, som är en med andekraft
uppfylld talesman för Gud men därför icke ett
med Gud, den religiöse aktivisten, som strävar
att förverkliga vad han förnimmer som heliga
önskemål, och den fromme, av en franciskansk
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
