Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Thomas Mann: Freud och framtiden. Översättning av Pehr Henrik Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREUD OCH
FRAMTIDEN
vill skaffa energien utlopp, sammanstöta i
kompromissprodukter ..." Ni ser, mina damer
och herrar, detta är tillstånd, vilka enligt
fids-historiens vittnesbörd mycket väl kunna
övergripa på jaget självt, ett helt massjag,
nämligen tack vare en moralisk urspårning, som
alstras genom tillbedjan av det omedvetna,
förhärligande av dess allena livsfrämjande
"dynamik", systematisk glorifiering av det
primitiva och irrationella. -—- Ty det
omedvetna, detet, är primitivt och irrationellt, det
är rent dynamiskt. Det känner inga
värderingar, intet gott och ont, ingen moral. Det
känner inte ens någon tid, inga tidsförlopp,
inga därav framkallade förändringar av
själsprocesserna. "Önsketendenser", säger Freud,
"som aldrig överskridit detets gränser, liksom
även intryck vilka genom bortträngning sänkts
ned i detets djup, äro virtuellt odödliga, de
förhålla sig ännu efter decennier som vore
de alldeleå färska. Först när de genom det
analytiska arbetet gjorts medvetna, kunna de
identifieras såsom något förgånget, avklädas
sin betydelse och berövas sin
energibesättning." Och därpå, tillfogar han, beror
huvudsakligen den analytiska behandlingens läkande
verkan. — Därur förstå vi, hur antipatisk den
analytiska djuppsykologien måste ställa sig
mot ett jag, som, berusat av en det omedvetnas
religiositet, själv råkat in i ett tillstånd av
undervärldslig dynamik. Det är blott alltför
klart, att och varför ett sådant jag inte vill
veta av analys och inte tillåter att namnet
Freud nämns.
Vad nu själva jaget överhuvudtaget
beträffar, så är det en nästan rörande,
egentligen rätt oroväckande historia. Det är en
liten, framskjuten, upplyst och vaksam del av
detet — ungefär som Europa är en liten
uppvaknad provins i det stora, vida Asien. Jaget
är "den del av detet, som modifierats genom
yttervärldens närhet och inverkan, inrättat till
att upptaga och avvända retningar, jämförligt
med det barkskikt varmed en liten klump
levande substans omger sig". — Det är en
åskådlig biologisk bild. Freud skriver
överhuvudtaget en högst åskådlig prosa, han är
en tankens konstnär som Schopenhauer och
liksom denne också en europeisk
skriftställare. — Relationen till yttervärlden har enligt
honom blivit ödesbestämmande för jaget, det
har fått uppgiften att representera denna
yttervärld inför detet — till dettas lycka! Ty utan
hänsyn till denna övermäktiga yttre makt
skulle detet i sin blinda strävan efter
drifttillfredsställelse aldrig kunna undgå
förintelsen. Jaget iakttar yttervärlden, det drar sig
saker till minnes, det försöker redligen att
skilja det objektivt verkliga från det som
härrör ur inre retningskällor. Det behärskar på
detets uppdrag de hävstänger som ombesörja
motiliteten, aktionen, men det har mellan
behov och påföljande handling inkopplat det
uppskov som heter tankearbete och varunder
det tar erfarenheten till råds, och det besitter
en viss regulativ överlägsenhet gentemot den
i det omedvetna hämningslöst rådande
lustprincipen, vilken den korrigerar medelst
realitetsprincipen. Men med allt detta — hur svagt
är det inte trots allt? Inkilat mellan det
omedvetna, yttervärlden, och det Freud kallar
"överjaget" — samvetet —, tillbringar det en
tämligen nervös och ängslig tillvaro. Med dess
egendynamik är det klent beställt. Det lånar
sina energier från detet och måste i det stora
hela fullfölja dess avsikter. Helst skulle det
nog vilja betrakta sig självt som ryttaren och
det omedvetna som hästen. Men så mången
gång blir det självt toppridet av det
omedvetna, och vad Freud här av rationell
moralitet underlåter att tillfoga, vilja vi hellre
inskjuta: att det på detta en smula illegitima
sätt inte så sällan kommer allra längst.
Men Freuds beskrivning av detet och
jaget — är det inte på håret en beskrivning
av Schopenhauers "vilja" och "intellekt", en
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
