Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Thomas Mann: Freud och framtiden. Översättning av Pehr Henrik Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
översättning av dess metafysik till
psykologiskt språk? Och den som nu redan
dess-förutan, sedan han av Schopenhauer mottagit
det metafysiska dopet, hos Nietzsche smakat
psykologiens smärtsamma tjusning, hur skulle
han kunnat undgå att uppfyllas av känslan att
återse välbekanta och hemvana trakter, när
han, uppmuntrad av de redan bofasta, för
första gången såg sig om i psykoanalysens
land?
Han gjorde också den erfarenheten, att denna
nya bekantskap har den starkaste och
egendomligaste återverkan på de tidigare intrycken,
när man förnyar dem efter en sådan överblick.
Hur annorlunda läser man inte — efter att ha
dröjt inför Freud — i ljuset av sina nya
rön ånyo en betraktelse som Schopenhauers
stora uppsats "Om den skenbara
avsiktligheten i den enskildes öde"! Och här, mina
damer och herrar, står jag i begrepp att visa
hän på den intimaste och hemligaste
beröringspunkten mellan Freuds naturvetenskapliga och
Schopenhauers filosofiska värld — denna
essay, ett under av djupsinne och skarpsinne,
bildar den beröringspunkten. Den
hemlighetsfulla tanke, som Schopenhauer där utvecklar,
är i korthet den, att alldeles liksom i
drömmen vår egen vilja utan att ana det uppträder
som obönhörligt-objektivt öde, liksom hela
drömmens innehåll kommer ur oss själva, och
liksom envar är sina drömmars hemlige
teaterdirektör — så skulle också i verkligheten,
denna stora dröm som ett enda väsen, viljan
själv, drömmer med oss alla, våra öden kunna
vara produkt av vårt innersta, vår vilja,
varmed vi egentligen själva bleve föranstaltare
av det som tyckes ske med oss. — Jag
sammanfattar detta helt torftigt, mitt herrskap,
i själva verket är det reflexioner av den
starkaste suggestiva kraft och av mäktig
ving-bredd. Men inte bara den drömpsykologi som
Schopenhauer tar till hjälp har uttalad
analytisk karaktär, så att rentav det sexuella argu-
mentet och paradigmet finns där — utan hela
tankekomplexet är til den grad ett
förebådande av djuppsykologiska konceptioner
och ett filosofiskt föregripande därav, att man
häpnar! Ty för att upprepa vacl jag i början
sagt: i hemligheten om enheten mellan jaget
och världen, varandet och skeendet, i
genomskådandet av det skenbart objektiva och
acci-dentiella såsom ett själens eget arrangemang
tror jag mig fånga den analytiska lärans
innersta kärna.
Här faller det mig in en sats, som en klok
men en smula otacksam telning av denna lära,
C. G. Jung, i sin vägande inledning till
tibeta-nernas Dödsbok formulerar. "Det är så mycket
omedelbarare, mer påfallande, märkligare och
därför mer övertygande", säger han, "att se
hur saker tillstöter än att iaktta hur jag
åstadkommer dpm." -— En käck, ja, tokig sats, som
verkligen tydligt visar hur lugnt man i dag
inom en bestämd psykologisk skola betraktar
ting, som ännu Schopenhauer förnam som
en oerhörd tillvitelse och ett tankens vågade
övergrepp. Skulle denna sats, som avslöjar
"tillstötandet" som ett "åstadkommande", vara
tänkbar utan Freud? Alldeles inte. Den är
helt hans andliga egendom. Fulladdad med
premisser är den obegriplig och otänkbar utan
allt det, som analysen tagit reda på och bragt
i dagen om felsägning och felskrivning, om
felhandlingarnas hela område, om flykten in
i sjukdomen, om driften till självbestraffning,
om olycksfallens psykologi, kort sagt om det
omedvetnas magi. Och lika litet skulle sagda
kortfattade sats inklusive sina psykologiska
förutsättningar varit möjlig utan
Schopenhauer och hans ännu inexakta men
drömdjärva och vägröjande spekulationer. —
Kanske är detta, mina damer och herrar, den
lämpliga punkten att på högtidsvis polemisera
en smula mot Freud. Han skattar nämligen
inte filosofien särskilt högt.
Naturvetenskaparens sinne för exakthet tillåter honom knap-
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
