Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Recensioner - Nils Bohman: Chestertons testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHESTERTONS TESTAMENTE
En annan av bokens essayer, som
framlägger betecknande tankar, är en om
puritanis-men, där Chesterton får tillfälle att rida på
en av sina gamla käpphästar: den moderna
nykterhetsetikens absurditet. Han påpekar i en
sinnrik utredning, att förbudstanken inte
tillhörde den ursprungliga puritanismen, som
därför trots allt får ett i hans ögon nästan
sympatiskt skimmer. Men han konstaterar med
bister tillfredsställelse, att det i alla fall måste
ha varit något fel med puritanismen, som
kunnat avla sådana barn som helnykterheten.
Man känner igen tankegången från "The
Flying Inn", där Chesterton slår två flugor
i en smäll, när han dels hudflänger den
puri-tanism, som begagnar rikedomen till
underlag för en omänsklig, spartansk livsföring,
dels angriper den bornerade, glacéhandskade
filantropiens strävan att utrota vinet, denna
kristendomens symbol. I "As I Was Saying"
har Chesterton ännu inte upptäckt en del
med bacchusdyrkan förknippade stämningar
och känslor, som man förgäves letade efter
i "The Flying Inn". Han skulle inte så envist
ha retats med nykterhetsrörelsen in i det sista,
om han upptäckt, att alkohol inte bara kan
frigöra sinnena i ett glatt lag utan också
fjättra själen i kvalfull förbannelse. Den
mörka, orfiska livsstämningen, som hänger
ihop med bacchuskulten, är honom
främmande. Hans dryckesuppfattning har bara
plats för ett ständigt lika muntert
bacchus-följe, som ropar ut sin soliga livsglädje med
fanfartrumpeter och som i likhet med
Pick-wickklubbens medlemmar aldrig ha känning
av podager och gikt. I dikten "Wine and
Water" (i "The Flying Inn") skymtar inte
ett moln på himlen, bildligt talat, fastän en
hel syndaflod i själva verket strömmar ned
därifrån. Man kan anse Chestertons ställning
till alkoholen, som han ägnat stort utrymme
i sitt författarskap, signifikativ för hela hans
livssyn. Den är optimistisk: den utgår ifrån
att alla människor i grund och botten är
friska och att livet i och för sig är underbart.
Därför bekämpar Chesterton pessimismen i
den form som livsföraktarna Schopenhauer
och Nietzsche gett den, liksom han gillar den
i den form som den kristna kyrkan omfattar,
när den tycker, att detta livet är mindre värt
än det tillkommande, ty sådan pessimism är
i grund och botten optimism. Han anser, att
världen är människans fädernesland, som vi
lojalt måste hålla fast vid i vått och torrt,
liksom vi är skyldiga vårt land och vårt hem
trohet. Den som hånar tillvaron är ett slags
kosmisk landsförrädare. Världen är inte ett
slags bostadshus, som vi kan flytta ut ur,
därför att det är dåligt. Optimismen är därför
den enda förnuftiga livsåskådningen.
I "As I Was Saying" vill Chesterton för sista
gången tvinga oss till förundran över livets
rikedom och mångfald och lära oss inse, att
det inte är livet självt det är fel på, när vi
förtvivla, utan på vår inställning till livet.
Man kan säga, att Chesterton ägnat hela sitt
författarskap åt att utlägga innebörden i den
maning, han en gång utslungade till några
pessimister: "Men medge då för en gångs
skull, att gräset är grönt." I "As I Was
Saying" upprepar han för sista gången detta
sitt praeterea censeo.
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
