Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Recensioner - Karl-Gustaf Hildebrand: Sven Stolpes essayer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPES
ESSAYER
SVEN STOLPE: Den kristna falangen. II. Franska essayer. Ny samling.
Bonniers. 5: 25.
Recension av KARL-GUSTAF HILDEBRAND
Sven Stolpes första bok om den kristna
falangen innehöll en rad i och för sig
mycket fängslande psykologiska snabbskisser
av katolska författare i Frankrike; därmed
gav den en försmak av en för svensk publik
dittills ganska okänd värld, vars största
gestalter och djupaste sammanhang man bara
fick skymta i förbigående. Den nya volymen
är bredare och djärvare anlagd, den syftar
högre än sin föregångare, och den är kanske
överhuvudtaget den mest ambitiösa bok Stolpe
någonsin har skrivit.
Denna gång förs läsaren rätt in till det
väsentliga; mot bakgrunden av den
anspråksfulla ytlighet, med vilken franskt väsen och
litteratur vanligen skildras i Sverige, är det
dubbelt hugnesamt att få så starka och levande
intryck av det verkliga Frankrike, av själva
den franska jordens tradition och den franska
andens strider innanför höljet av billigt
rationalistiska slagord. Mest gripande och enhetlig
är kanske studien över Paul Claudel,
diplomaten och diktaren, vars trotsiga och
överstarka personlighet, betvungen av den katolska
världsordningens härskarmakt, för tanken till
de gotiska katedralernas anda. Bakom den
långa raden av hans dikter och dramer, till
vilkas icke alltid lättförstådda symbolvärld
Stolpe ger en nyttig introduktion, skymtar
en universell helhetssyn, en livsuppfattning
vars slutenhet och myndiga konsekvens är ett
stycke levande medeltid, ett vittnesbörd om
i vilken grad den latinska och den katolska
anden fortfarande står i fruktbar gemenskap
med en Dantes åskådningar och
konstnärliga ideal.
Vid diktens sida stå i det katolska
Frankrike filosofi och historisk forskning: Jacques
Maritain, en av den franska nythomismens
ledare, suverän i sin intellektuella utblick,
överlägset skicklig som kulturpolitiker men
på samma gång frånstötande i sin hänsynslösa
skärpa och sin stundom brutala oförståelse
för protestantisk kultur, bildar en tänkvärd
kontrast till abbé Bremond — just nu aktuell
härhemma genom Hans Ruins fascinerande
bok om "Poesiens mystik" — den ryktbare
företrädaren för jesuiternas fina och en smula
skeptiska humanism, samtidigt i ali sin tunga
lärdom okonventionell, respektlös, alltid fritt
sökande och prövande med en djärvhet och
en munter arrogans som till sist — också
formellt — förde honom utom ramen av jesuitisk
disciplin. Stolpes porträtt av Bremond är
ovanligt levande och tecknat med en
uppriktig sympati som värmer. Mindre väsentlig
än de ovan nämnda essayerna är den fjärde
— om Charles de Foucauld och hans insatser
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
