Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. September 1936
- Recensioner
- Thorsten Jonsson: Romantikproblem
- Utländskt boknytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSKT BOKNYTT
med på noterna; den bör också kunna
intressera långt utanför de direkta fackkretsarna.
*
Till dem vänder sig däremot Magnusson
huvudsakligen i sitt arbete, som förvisso inte
är mindre skarpsinnigt och som rör mera
intrikata problem. Doktor Magnusson har som
huvudlinje behandlat uppsalaromantikernas
förhållande till den schellingianska
identitetsfilosofien, visat hur två av dem, Elgström och
Atterbom, sannolikt med hjälp av Benjamin
Höijer kommit i kontakt med grundtanken
i denna filosofi och slutligen prövat i vad mån
de omfattade den med konsekvens och således
kunde utnyttja den rent personligt. Det är
inom sitt område ett kraftprov att så in i detalj
följa i synnerhet Atterboms metafysiska
spekulationer, vilka bland annat av
terminologiska skäl är svåra att komma åt.
Magnussons undersökning har dessutom åtskilliga
andra intressanta nyheter att bjuda på,
däribland en väsentlig omvärdering av Per
Elgströms personlighet och betydelse. Som
romantisk filosof visar han sig både ha tidigare än
Atterbom kommit till klarhet och vara
åtskilligt mer konsekvent än han. Det tycks också
som om Elgström skulle personligen ha betytt
mer för Aurorabröderna än man hittills har
förmodat; han var äldre än både Atterbom
och Palmblad, och det var nog en olycka
i synnerhet för Atterbom att han rycktes bort
så tidigt — han dog redan 1810. Om han fått
leva, är det troligt att han, som den kloke och
balanserade karl han var, skulle ha utövat
ett mycket hälsosamt inflytande och gjort att
Atterboms väg fram till den mera begränsade
livsstil, som bäst passade honm, inte blivit så
besvärlig. Thorsten Jonsson
Utländska böcker
Korta anmälningar
Magiciens et logiciens av André Maurois.
Grasset. Paris 1935.
En ny essaysamling av Maurois, som har sitt
givna intresse. Den behandlar uteslutande engelsmän.
Man finner där sålunda essayer om Kipling, Wells,
Shaw, Chesterton, Conrad, Lytton Strachey,
Mans-field, Lawrence och Huxley Intressant också som
ett tecken på den ökade livaktigheten i de
franskengelska kulturförbindelserna efter kriget. För svensk
publik har boken sitt intresse främst genom
studierna över Lawrence — som här blir föremål för
en mycket välavvägd värdering — och Katherine
Mansfield, som hos oss tyvärr ännu är alltför okänd.
Avant le grand silence av Maurice Maeter-
I i n c k. Fascelle éditeurs. Paris 1935.
Le Sablier av Maurice Maeterlinck. Fascelle
cditeurs. Paris 1935.
Som en röst ur graven komma två nya böcker av
den belgiske nobelpristagaren. De erbjuda i själva
verket icke något nytt. Maeterlincks
naturvetenskapliga mystik är tidigare utformad med säkrare formell
kraft i andra böcker. I dessa två samlingar
anteckningar finner man att den gamle diktaren alltjämt
rastlöst penetrerar de frågor som alltid sysselsatt
honom men utan att komma till större klarhet. Man
tycker sig t. o. m. märka en stigande oklarhet,
kanske sammanhängande med författarens höga ålder
(den vördnadsvärde). Pessimismen har ingalunda
skingrats: någon anknytning till kristna livsvärden
och perspektiv söker man förgäves. Ett karakteristiskt
citat må anföras: "Min ungdoms Arkel sade i Pelléas
och Mélisande: ’Om jag vore Gud, skulle jag hysa
förbarmande med människorna.’ Min ålderdoms Arkel
skulle säga i dag: ’Om jag vore Gud, skulle jag
blygas över att ha skapat människorna.’"
Les anges noirs av Francois Mauriac. Grasset.
Paris 1936.
Vie de Jesus av Frangois Mauriac.
Flammarion. Paris 1936.
Mauriac har utsänt en ny roman som inte förändrar
bilden av hans författartyp. Det är åter en
smärtsamt ingående analys av mänsklig olycka. Kanske
kan någon detalj tyda på att perspektivet något
ljusnat. — Intressantare är Mauriacs med spänning
avvaktade bok om Jesus, som redan i den katolska
pressen nämnts vid sidan av Papinis "Kristi historia".
Till sin förvåning finner man emellertid, att Mauriac
väsentligen inskränkt sig till att referera
evangelierna utan försök till en egen tolkning. Jämför man
boken med dansken Vilh. Grønbechs "Jesus
Menneske-sønnen", blir den relativt banal. Men stilen är säker
och kompositionen kraftfull.
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0588.html
