Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner - Margit Abenius: Den korta stunden - Margit Abenius: Utan framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som flyter fram en smula oberäkneligt med
lika mycket mellan raderna som på dem.
Här några antydningar om innehållet: En
svår järnvägsolycka har inträffat mellan
London och Manchester. En medelålders
frikyrkopräst vid namn Freemantle uppträder vid
tillfället ytterst heroiskt och räddar flera
människoliv. Två förkolnade kvinnolik lyckas man
ej identifiera. Pressen kastar sig över pastor
Freemantles person med tårdrypande
sentimentalitet, frun skriver en artikel om sin man
intime; själv får han ett nervsammanbrott och
måste resa bort på en tid. Därefter följer
en omsorgsfullt utarbetad vardagspsykologisk
skildring av pastor Freemantles dagliga
gärning i ett litet respektabelt engelskt samhälle.
Det är en stillsamt patetisk människoteckning
som vädjar starkt till sentimentet. Freemantle
är på samma gång en praktiskt duglig man
som uträttar en hel massa gott och nyttigt,
särskilt för barn och intellektuell ungdom,
och en drömmare och musiker med oväntade
resurser inom sig. Är det möjligen så, att när
man befinner sig i helvetet eller eventuellt dess
förgård, så vet man nätt och jämnt om det
själv: tillvaron är beslöjad och otydlig. Pastor
Freemantle, som oavbrutet tvingas att leva mot
sitt innersta begär, samlar ihop inom sig till
en nervös katastrof. Plötsligt inträffar det
något i den lilla staden: en ung flicka, dotter
till en respektabel kyrkans medlem, rymmer
hemifrån, och det blir pastor Freemantles
uppgift att resa till London och tala henne till
rätta. Här blir berättelsen mer dramatisk. De
två människorna, vilkas kärlek är förberedd
i det fördolda, finner varandra i en dåraktigt
lycklig, exalterad berusning. Slöjan rycks bort
från vardagen och dolda skaparkrafter
strömmar till hos mannen genom kontakten med
denna kvinnliga syskonsjäl. De två tillbringar
en egendomlig kväll och natt tillsammans.
Helt kort antydes därefter järnvägsolyckan
— de oidentifierade kropparna, den heroiske
prästen. I romanens sista parti berättar pastor
Freemantle, som nu är tyngd intill
bristningsgränsen, sin skakande och svåra hemlighet för
samhällets läkare, en robust och enkelt
tillyxad karl, som inte har någon möjlighet att
förstå pastorns emotionella höjdlägen men
ändå är starkt dragen till honom. De två
männens uppfattning kontrasteras fint.
Romanens tema är den korta stunden,
stunden av kvalitet, som kan omforma den långa
vardagen till något som är möjligt att
bemästra.
Översättningen stores på de första sidorna av
klumpigt lexikaliska uttryck, såsom:
"Kroppsligen vid full vigör och psykiskt
ogenomtränglig, visste hon precis" etc. för: "Vigorous in
body and mentally impervious ...", men blir
så småningom ledigare. Margit Abenius
Utan framtid
LECK FISCHER: Det får gärna bli måndag.
Översättning av Fulvia Stiernstedt.
Bonniers. 4: 75.
I en behärskat melankolisk roman med
titeln "Det får gärna bli måndag" ger dansken
Leck Fischer liv åt några enkla människoöden
under ett kort tidsavsnitt. Varför just enkla
för övrigt? Omkring den gamle tillskäraren
Lundbom, en svenskfödd man, grupperar sig
hans vuxna barn från två äktenskap. Faderns
uppsägning från sin plats utgör romanens
konflikt: alla beröres i olika grad därav. Det
finns mer elaborerad karaktärsteckning och
människor med vidare intressesfär som man
likgiltigt släpper ur sikte i och med avslutad
läsning — ingenting att tillägga här. Leck
Fischer förmår med sin kunnighet och sitt fina
valörsinne väcka intresse för bokens
människoöden. Storstaden omsluter dem med sina
trafikljud och ljusreflexer. Oktoberregnet silar ned
över nattvandrarna. En kaj med kluckande
vågor, där någon arbetslös stannar och
betänker sig. En stjärnlös natt, ett mörker som
sänker sig lindrande över de betryckta. Man
rör sig inom trånga väggar, och författaren
har ett intimt sinne för hur värmen, de vanda,
förtroliga sakerna, närheten till människor
som utför kända och rogivande sysslor blir
något ytterst levande påtagligt för den som
nästa dag kan störtas ut från det. Deras liv
är nedpressat och beträngt av vardagens
hot, nerverna irriterade av den framtidslösa
osäkerheten, men en viss — kanske dansk —
urbanitet i samvaron utmärker dem, en
lyhördhet för känslor hos andra. De unga männen
visar ömhet och hänsyn mot sina kvinnor och
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
